- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
36

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

svarade sig kyrkoherde Törling 1708 öfver att katolska prästen
»går i hans församling (Maria) och kommunicerar», hvilket
nyligen hade skett med en skomakare i församlingen.
Kyrkoherden begärde, att detta skulle tagas till protokollet. Det skulle
väl där få tjäna som en protest från prästerskapets sida. Några
år därefter angafs i samma konsistorium af mag. Ltttkeman, att
holländske prästen kristnade barn i staden, hvarvid äfven kom
på tal, huru såväl katoliker som reformerte tvärt emot
förordningarna uppfostrade sina barn i främmande bekännelse. Man
beslöt att anmäla saken på samma gång som pietisternas nu på
tal komna olofiiga sammankomster. Emellertid skulle man
framdeles vidare öfverlägga om »huru man på bekvämligt sätt på
allt bot skaffa må* 2). Vid ett annat tillfälle omtalades, huru
: offentlig gudstjänst hålles i holländska, fransyska och engelska
residenternas hus, så att stora församlingar af stadens och annat
folk där sammankomma» 3). Någon anmälan från konsistorii sida
om dessa förhållanden tyckes dock aldrig hafva blifvit gjord.

Samma dag, som det sista meddelandet gjordes i
konsistorium, berättade notarien, att han varit uppkallad i kungl.
revisionen, hvarvid man önskat få veta, huruvida tvenne
personer af katolsk bekännelse finge sammanvigas, samt om vigseln
i sådant fall kunde förrättas af katolsk prästman. Revisionen
önskade veta, huru härtills därmed må vara praktiseradt».
Konsistorium lät svara, att hvad giftermålet beträffade, det icke såg
något hinder ’-därför, men angående vigseln innehöll
religions-stadgan, att främmande präster ej hade rätt till någon
förrättning utom ministerns hus och för andra än dennes husfolk.

Kyrkoherden i franska församlingen hade, såsom vi förut
sett, sig ålagd vården om från Frankrike inflyttade personer
af främmande bekännelse. Denna församlings dåvarande pastor,
kyrkoherde Sternell, ingick i början af år 1713 med klagomål
till rådet öfver det oskick, som insmugit sig, och yttrar, att
han under de tretton år, han förestått den fransk-lutherska
församlingen, »icke utan ängslan måst se och förnimma», att
kyrkolagen öfverträddes af såväl katoliker som reformerte, i det äfven
de, som vunnit burskap i landet, bevistade gudstjänsten och hade
full religionsöfning hos de främmande ministrarna, hvarförutom
de läto uppfostra sina barn, äfven då dessa voro födda af
lutherska mödrar, i sin främmande bekännelse. Han hemställer, att

’) Kons. prot. d. 22 Jnni d. å. 2) Kons. prot. d. 16 Juli 1712. *) Kons.
prot. d. 24 Set. s. å.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0049.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free