- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
41

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hålla, kunde efterlåtas hafva sin gudstjänst uti residenternas
hus». Ärkebiskopen var äfven vid den debatt, som uppstod
härom, hans motståndare och framhöll, att en sådan frihet vore
älventyrlig att tillstädja och åtminstone icke anständig för
prte-sulibus, hvilkom religionsvården var anförtrodd, att samtycka».
Man borde, menade Svedbergs motståndare, icke så mycket se
på »statsskäl», som styrka till en sådan fri religionsöfning, utan
»mer på de skäl, som hafva afseende på den rena evangeliska
lärans bibehållande i vårt rike». Svedberg åter åberopade
såsom stöd för sin åsikt det reformerta England, »hvarest dem
lutherskom svenskom skall vara frihet gifven att öfva sin
religion». Men ärkebiskopen höll före »af deras tillåtelse ingen
consequentiam flyta, att äfven dem sådan frihet här i riket
lämnas borde, emedan äfven i England andra religioner tillåtas,
såsom judar, arminianer och flera, hvilket icke här skett eller ske
bör». »Man kan ock uti papatu», slutar ärkebiskopen, »finna
goda lutherska, men därföre är intet papatus god» 1).

Äfven på riddarhuset höjde sig röster till förmån för en
friare religionsöfning för andra trosbekännare. Så anmärktes
vid justeringen af drottningens försäkran, at.t främlingar af annan
bekännelse, i synnerhet den reformerta, ej borde förbjudas »att
närvara vid predikningarna hos residenterna och där bruka sina
salighetsmedel, efter som de svenska i London i England hafva
två kyrkor, och dem där något hinder i deras gudstjänst hända
torde, om man så absolut detta förbjuda vill, som nu i
försäkringen skett, ej att förtiga, att härigenom afskräckas många
nyttiga handtverkare att komma hit och sig nedersätta». Emot
denna åsikt framhölls, att om en sådan frihet inrymdes åt dem
i försäkringen, som skulle utkomma af trycket, vore att befara,
att den »vidare torde extenderas och däraf många missbruk
förorsakas». Bättre vore därföre, att »så hädanefter som för detta
sådant connivendö kan tillåtas» 2).

Några dagar senare då projektet till ny regeringsform förelåg
till behandling, framhöll dåv. sekreteraren David Silviusa), att
»kalvinisterna måtte hafva någon större frihet i religionen, än

1) Pr. st. prot. d. 9 Febr. 1719. 2j Adelns prot. d. 4 Febr. 1719.
3) Sedermera kommerseråd, f 178:2. S. liade tagit intryck af den pietistiska
anderiktningen, hvilket han visar i ett 1780 af trycket utgifvet »Oförgripligt
betänkande ang. ett öfverkonsistorii inrättande i Sveriges rike».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free