- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
42

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kyrkoordningen tillåter» af samma skäl som förut framhållits.
Landtmarskalken lofvade framställa saken för medständerna1).

Då vid följande års riksdag 1720 års regeringsform var
under öfverläggning, kom också frågan om religionsfrihet på tak
Anledning därtill gaf assessorn i Svea hofrätt Jonas Rothof,
en af pietismens märkesmän 2). Han inlämnade i sekreta
depu-tationen sina påminnelser vid regeringsformen. Här gör han sig
äfven till tolk för fordran på en vidgad religionsfrihet. Förbudet
mot främmande trosbekännare att bevista gudstjänsterna i
ministerkapellen synes, säger han, »både för samvetets skull så väl
som för andra konsiderationer vara mycket betänkligt». För
denna sin åsikt andrar han åtskilliga tungt vägande skäl. Han
säger sålunda, att ingen har makt öfver en människas själ och
samvete utom Gud allena. Icke heller kan någon med
tvång-bringas att antaga en annan religion, än den han själf anser
vara den rätta. Ty Gud vill »icke hafva skrymtare, som genom
tvång förorsakas, utan ett rättsinnigt och af sanningen själf
öfvertygadt hjärta». Dessutom anför han vår Frälsares ord:
»Allt hvad I viljen människorna skola göra Eder det gören I
ock dem». Sålunda, ville vi själfva göra anspråk på fri
religions-öfning hos ministrarna i främmande land, »hvilken frihet vi
också verkligen, ja, miclt i själfva påfviska länderna åtnjuta»,
så vore det obilligt att förmena de främlingar, som här
uppe-höllo sig, motsvarande frihet. Därjämte vore det att förmoda,
att allt tvång komme att afskräcka utländingarna att till landets
materiella förkofran slå sig ned liär. Ty ingen kan förutsättas
»vara så begifven på sin världsliga förmån af dess handtering,
negoce, eller hvarjehanda näringsmedel, som han här kunde idka,
att han därför skulle vilja uppoffra sin religion, sitt samvetes
frihet uti cless öfning och den däraf efter dess persvasion
flytande eviga saligheten». Någon fullständig religionsfrihet
åsyftade Rothof ej. Hans yrkande gick endast ut på att
»religions-öfningen hos de här varande legaterna och ministrarna gifves
alldeles fri» 3).

b Adelns prot. d. 7. Febr. 1719. 2) R. var född 1670. blef 1715
assessor i Svea hofrätt. j 1721. Om lionom heter det, att han förde »farliga
diskurser» och »umgicks allenast med sådana böcker, som kasta vår
evangeliska kyrka öfver ända». J. A. Lindgren, Bidrag till den svenska pietismens
historia, s. 61 f. 3) R:s mem. linnes bl. pr. st:s riksdagsakt. 1720 n:o 40.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0055.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free