- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
46

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

säkrad rätt att hafva egen gudstjänst ock tillvälla sig ännu
större friheter r).

Under dessa förhållanden var det emellertid ej underligt,
att försök gjordes att få förordningar, som ej kunde upprätthållas,
afskaffade. Hvad man i den vägen försökt vid 1719 och 1720
års riksdagar utgick, som vi veta, närmast från omtanken om
utvecklingen af landets näringar, och när frågan åter bragtes
på tal, gjorde sig hufvudsakligen samma intresse gällande.
Sverige befann sig efter de långvariga krigen i ett bedröfligt
tillstånd, utarmadt som det var på folk och penningar. Fabriker
och handtverk lågo nere af brist på dugliga arbetskrafter.
Hemman och gårdar voro öde. Regering och riksdag voro därför
under den följande tiden betänkta på medel till landets
uppkomst, hvarvid man särskildt afsåg att upphjälpa fabriksrörelsen,
för hvilket ändamål erfordrades att från utlandet införskrifva
skickliga arbetare, som kunde undervisa landets egna söner i
hvarjehanda handaslöjder.

På åtskilliga katolska orter i Tyskland voro protestanterna
för sin tros skull förföljda och därför betänkta på utflyttning.
Från Regensburg ingingo från svenska sändebudet v. Stade tid
efter annan till kanslikollegium förfrågningar, huruvida sådana
förtryckta protestanter, livilka utgjordes af näringsidkare af
olika slag, bönder, bruksfolk, handtverkare och fabriksarbetare,
linge med sina familjer inflytta i landet på vissa villkor,
förnämligast att dem förunnades samvetsfrihet och rätt till obehindrad
religionsöfning samt tillstånd att få betjäna sig af egna präster.
Kanslikollegium förordade hos regeringen deras mottagande, enär
det vore »både billigt och lofvärdt att draga en kristlig
medömkan med detta folket, som för deras trosbekännelse af deras
öfverhet måste lida så svåra förföljelser», och det dessutom
skulle lända till landets nytta, nu då »många hemman äro till
sina åboar blottade och alldeles ödelagda». Regeringen var
villig att uppfylla deras önskan och uppdrog i Dec. 1722 åt
vederbörande kollegier att uppsätta förslag till privilegier för
främlingarna samt anbefallde v. Stade att tillsvidare inkomma

En medlem af pr. st. androg- i sekr. utsk., när det senast omnämnda
furslagets behandling därstädes förelåg, huru do främmande trosbekännarne.
oaktadt K, L:s förbud, uppfostrade sina barn i sin bekännelse, hvarmed han
ville visa, »liuru allt kan rita om sigs. Sekr. utsk. prot. d. 80 Juni 1720.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free