- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
48

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sendets befordran lika väl lutherska som reformerte arbetare
kunde inkallas, »ty att konsten och vetenskapen t. ex. att
hand-tera en fil är bunden mera vid den ena religionen än vid den
andra, det kunna vi intet inbilla oss». För öfrigt påpekas, huru
man visserligen ej vill neka främmande trosbekännare att
inkomma i landet. Ej heller är det fråga om att tvinga dem att antaga
lutherska läran. Väl vore det »en hjärtans hugnad och glädje
för livar och en rättsinnig kristen ibland oss, om de, som med
villfarelser in i riket komma, ville låta sig upplysas af den
himmelska sanning, som här i fullo ljus skiner, sa att de icke
allenast kände henne, utan ock vandrade i hennes sken». Dock »är
ingen ibland oss, som ej stygges vid det sättet att fortplanta
den rätta läran», enär kristendomen ej vill veta af något
sam-vetstvång. Dem medgifves därföre »att i tysthet och för sig
själfva i sina hus enskildt få dyrka och tjäna Gud på det sätt,
som de lärt liafva, ty att släppa dem in i riket och förneka
dem det är lika orimligt och obeskedligt som att alldeles stänga
dem ute». Däremot bör det icke tillåtas dem att liafva
offentlig gudstjänst och fri religionsöfning med rätt att bygga kyrkor
och att hålla skolor till barnens uppfostran. Prästerna, hvilkas
plikt det är att vårda landets religion, måste på den grunden
motsätta sig det framkastade förslaget; om de inte det gjorde,
vore de »stumma hundar och sömniga väktare». Det vore att
befara, att en sådan frihet, hvarom här är fråga, skulle
grundlägga indiflerentism i religionen, så att det uppväxande släktet
torde komma att anse det vara likgiltigt, till hvilken lära man
bekände sig, eller om man bekände sig till någon. Den mot
prästerskapet från det motsatta lägret framkastade beskyllningen,
att det vore emot förslaget inte så mycket af omtanka för
landets bästa och välfärd som på grund af lättja och
bekvämlighet, innebure rätt och slätt en förnärmelse mot ståndet1).

Att prästerna ej skulle få medhåll från borgarståndets
sida, var att förutse af frågans behandling i detta stånd vid
förra riksdagen. Ej heller väntade de sig något understöd
af adeln2). Emellertid visade det sig, att meningarna på
rid-darhuset voro mycket delade. Därstädes beslöts också till

!) Se pr. st:s prot. d. 5, 9 Apr.,.15 Aug. 1723, d:o pr. utdr. d. 27
Aug. s. å. (Pr. st:s bref, memorialer o. andra koncepter vid 1723 års riksd.
n:o 35). -) Bisk. Lund yttrado d. 9 Apr., då frågan var före i pr. st., att

adeln voro »in lme puncto prästerskapet emot», so prot. d. d.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free