- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
49

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

en början att hålla fast vid bestämmelserna i
regeringsformen och konungaförsäkran. Sista dagen saken var före,
ändrade man likväl sitt beslut därhän, att det skulle tillåtas de
främmande — dock uttryckligen endast reformerte - att hafva
egen präst och förrätta sin gudstjänst i stillhet i sina hus1).
I borgarståndet bifölls kommersdeputationens förslag, ehuru ej
heller här enhälligt2). Bondeståndet stod på prästerskapets
sida och förklarade, att manufakturister och handtverkare, som
äro af främmande religion, »hvarken böra tålas eller lidas’
här i riket3).

Samtidigt härmed inkom den bekante Jonas Ahlströmer
till k. m:t med anhållan om vissa friheter och privilegier för
de fabriker, han ämnade inrätta i Alingsås. Bland annat
begärde han också, att religionsfrihet skulle beviljas de arbetare
han komme att införskrifva från utlandet. Kommerskollegium,
som fick i uppdrag att yttra sig öfver denna hemställan, ansåg,
att om denna begäran ej beviljades, »de främmande
handtver-kama till inkommandet och vistandet här i riket sig aldrig lära
bekväma, för hvilket samvetstvång anstalterna till
manufakturernas uppkomst i Sverige allt härtills till större delen
varit fruktlösa». Kollegium tillstyrkte därför k. m:t att
med-ejfva den ifrågasatta friheten så väl för Ahlströmers arbetare
som för andra till landet inkommande näringsidkare så till
vida, att de finge tillstånd att i sina enskilda hus och i
tysthet förrätta sin gudstjänst, hvaremot de ej borde tillåtas

l) K. o. a:s prot. d. 20, 28 Ang. 8, 14. 16 Okt. 1723. Det förefaller
egendomligt, att adeln lielt plötsligt, utan att ens någon egentlig diskussion
därom fördes, frångick sitt ursprungliga beslut. Möjligt är, att man med de
vid flere tillfällen upprepade besluten att hålla fast vid regeringsformen och
konungaförsäkran i denna fråga afsåg att föra prästeståndet bakom ljuset,
till dess man väl fått sina privilegier stadfästade, hvilket skedde samma dag,
som det ändrade beslutet fattades. Landtmarskalken erinrade nämligen, när
saken först var före d. 20 Aug., att det vore nödvändigt, att frågan om
ståndets privilegier först blefve utagerad, innan man med afseonde på
roli-gionsfrågan »torde falla i dispyt med prästeståndet». -) Borgarst. prot. d.
3 Okt. 1723. Mot beslutet reserverade sig on del af ståndets medlemmar,
»viljandes ingen del hafva uti den farliga påföljd, som ett slikt indragande
af främmande religions präster med sig förandes varder». ,l) Se adelns prot.
d. 8 Okt. Emellertid heter det i bondeståndets eget prot. d. 10 Sept., att
kommersdeputationens betänkande angående manufakturistema och deras
privilegier »alldeles bifölls». Möjligen ändrade man sitt beslut på grund af pu-

4

/

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free