- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
50

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liafva offentliga kyrkor. Friheten borde dock inskränkas till
reformerta trosbekännare 1).

Kollegii utlåtande i denna fråga behandlades i rådet
samtidigt med ständernas i samma syfte gjorda framställning -).
Enär tvenne stånd varit för och tvenne emot förslaget, var
rådet tveksamt, huru härmed skulle förfaras. Då emellertid
saken ansågs fordra ett snart afgörande, och Ahlströmer låtit
erinra om de af honom begärda privilegierna, ansåg sig rådet
ej kunna afvakta en följande riksdag3). Långa förhandlingar
fördes, enär saken vore af synnerlig vikt. Riksrådet Josias
Oederhielm inlämnade ett skriftligt votum, kvari han hänvisade
till andra staters exempel, som beviljat religionsfrihet,
hvarige-nom handeln och industrien uppblomstrat, under det att
Frankrike till egen skada ej velat fördraga de reformerte och därför
också måst »lida för dess hårda okärlighet samma förviteliga
eftertal som Hispanien för dess grymma inkvisition». Den
kristna religionen fordrar ock af sina bekännare, att de bemöta
sina trosbröder med kärlek och fördragsamhet. Tota religio
christiana nil nisi caritatem et mansaetuclinem spirat. Han håller
ock före, att en sådan tillåten religionsöfning skulle tjäna till
att uppväcka större nit och vaksamhet hos Järarne. Han yttrar
i detta afseende: »Så länge folket sofver i tjockt
säkerhets-mörker, är allt tyst och lugnt, men underkastadt större fara,
olyckliga försåt och händelser än om dagen, hvaremot när
solen uppgår och det blifver ljust, folket börjar sig röra och
arbeta, då höres tal och buller, de slumrande varda väckta och
muntra; allt är då säkrare och en livar i stånd att taga sig
till vara».

Åtskilliga försiktighetsmått borde dock vidtagas, att
församlingen ej måtte utsättas för faran af villoläror, och att de
främmande religionsbekännarne ej iinge tillfälle att efter
godtycke utsprida och bibringa andra sina enskilda meningar.
Därför borde ock sättet, hvarpå de ägde att fira sin gudstjänst,

tryckning från prästerskapets sida. Något sådant framgår dock ej af
protokollet. !) Kommerskollegii skrifv. till k. m;t d. 8 Okt. 1723 o. d. 31 Jan.
1724. 2) Ständernas skrifv. är af d. 10 Okt. 1723, se riksständernas bref till
k. m:t i civila saker, 1723. 3) Riksrådet gr. Jnllienstedt menade, att dot vore
»periculmn in mora och mycket skulle lända till landets skada, där med
privilegierna för främmande handtverkare, som nu vilja komma hit och en
del allaredan hit anländt, skulle uppskjutas till nästa riksdags. Rådsprot. d.
24 Jän. 1724.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free