- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
51

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

närmare föreskrifvas, »likväl så att de icke mage synas blifva
alldeles slutna utur vår gemenskap, däraf retas till vrede öfver
föraktet ock sedan desto svårare kunna intalas till sanningens
antagande», kvarjämte de skulle förbjudas tala eller kandla
mot rikets fundamentalstadgar ock därigenom störa landets
lugn ock säkerket. Slutligen borde ej deras barn kafva
tillträde till statens ämbeten, med mindre de uppfostrades i den
lutkerska läran, ett stadgande, som särskildt skulle bidraga att
vinna många för denna lära, »besynnerligen då intet kela stora
församlingar tillika med deras doctoribus inkomma, ock dem
icke en ovillkorlig offentlig religionsöfning tillstädes».
Prästerskapet borde i detta afseeude kunna uträtta mycket, »om det af
kärlek för Guds ära genom vänlig umgängelse sökte de
vill-farandes bättring». Tvister mellan det lutkerska prästerskapet
ock de främmande lärarne borde därför också undvikas eller
åtminstone föras utan smädelse ock bitterket, ock borde man
tillse, »att ingendera må den andra spetsigt igenomkäckla ock
skymfligen beröra för lärans skull».

Någon fullständig religionsfrihet med offentliga kyrkor ock
öppna skolor önskade kan sålunda ej, utan borde gudstjänsten
källas såsom förut föreslagits i enskilda kus ock i stillhet. Denna
frihet borde .dock ej tillerkännas katolikerna, hvilka utan
betänkande »bryta tro, ed ock löften, anställa dråp ock förräderi
emot dem, som kafva en s. k. kättersk lära, dem de innerligen
hata, förbanna ock mena vara kvarken kärlek eller rättvisa
skyldige». Af de reformerte lämnar lian däremot en mer
sympatisk skildring, som vi ej vilja underlåta anföra. Han säger:
»De anse oss för bröder, de följa icke andra ingifvelser, utan

Guds ord allena, ock kvad ett däruti öfvadt samvete råder;

de låta sig af andra ej reta till orolighet, kafva ej keller att
däruti vänta bistånd, de beflita sig om nyttiga vetenskaper
samt ett stilla, ärbart ock sparsamt lefverne, de älska söka
sanningen i den heliga skrift, så att med dem pa allt sätt kan
plägas förtroligare umgänge». Rådet anslöt sig så godt som
enhälligt till Cederhielms mening. Ingen talade mot förslaget.
Grefvarna Banér ock Cronhielm ville endast, att man ännu

skulle få tid ock rådrum att betänka sig, enär ärendet vore

»öfvermåttan angeläget» 1).

1) Rådsprot. d. 28 .Tan. och 11 Febr. 1724. Såsom bevis på rådets
försonliga stämning mot de reform, kan anföras, att förbud utfärdats d. 1 > Maj

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free