- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
52

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det öfverlämnades nu åt kommers- och kanslikollegierna
att inkomma med förslag rörande de närmare bestämmelserna
för den religionsfrihet rådet beslutat medgifva reformerta
fabriksarbetare på ett eller annat ställe i riket och närmast i Alingsås.
Dessa ämbetsverk sammanträdde till gemensamma
öfverläggnin-gar. Deras förslag:) lades till grund för den religionsfrihet,
som beviljades förenämnda arbetare enligt de privilegier, som
kort därefter, d. 22 Juni 1724, utfärdades för Alingsås
manufakturverk. Enligt dessa tillätos reformerta trosbekännare väl
ej att kafva kyrkor till offentlig gudstjänst, ej heller att
upprätta egna skolor. Däremot fingo de obehindradt förrätta sin
andakt i de hus och härbergen, som de bebodde, på vanliga
gudstjänsttider och i tysthet utan tecken med klockor.
Gudstjänsten skulle förrättas på deras eget modersmål. Ingen luthersk
undersåte fick bevista densamma * 2J.

Regeringen var tydligen rädd för att utsträcka friheten
till flera orter. Visby stad ingick vid samma 1723 års riksdag
med begäran, att från Frankrike fördrifna hugenotter och andra
reformerte skulle tillåtas nedsätta sig och vinna burskap i nämnda
samhälle »under någon dem förunt samvetsfrihet och
obehind-rad religionsöfning, hvarigenom handel och manufakturer kunde
bringas i ansenligt’flor och forkofran», hvarjämte ock de många
öde hus, kyrkor och platser, som funnos i staden, och af hvilka
»de förra nu beklagligen blifva till otjänliga usus brukade, och
de senare användas till åkrar», kunde åter blifva till nytta och
bebyggas. Ehuru rådet redan den 11 Febr. 1724 beslutat, att
inskränkt religionsfrihet skulle på ett eller annat ställe i riket
beviljas de reformerte, svarade det dock i sin resolution af
17 Mars s. å. på nämnda ansökan, att det ville sig därom
framdeles utlåta. Något sådant utlåtande hördes dock sedermera
«y af3).

1728 för en teol. prof. i G-reifswald att utgifva en skrift »sSsöm löpande emot
de reformerte» — ett förbud som prästeståndet sökte få upphäfdt. Se pr. st:s
prot. d 18 Sept., rådspr. d. 28 Sept. 1723. t) I skrifv. af d. 2 Apr. 1724,
finnes i »Registratur af kollegiers gemensamma yttrande-., 1719—1725»

2) Hos Cornelius. Svenska Kyrkans Historia efter reformationen, II s. 133
ocli flerstädes uppgifvas de nämnda privilegierna efter Stiernmans
roli-gionsstadgar vara af d. 22 Dec., livilken uppgift är felaktig, se riks-registr.

8) Se k. m;ts resolut, på Visby stads besvär d. 17 Mars 1724 § 13 (finnes
bland Handl. rör. ref.). — En medlem af kommersdeputationen hade också på
pekat den nytta Visby stad kunde hafva af att ref. llyktingar nedsatte sig
därstädes, se prot. d. 11 Juni 1723.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:16:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lhrelig/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free