- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
54

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sitt hopp, hvarföre det också uppvaktade det med en
deputation för att vinna det på sin sida. Trots detta gick förslaget
dock hos allmogen igenom, ehuru med den uttryckliga
inskränkningen. att de inflyttade ej skmle tillatas att uppfostra sma
barn i främmande lära J). Detta förbehåll var emellertid ej
enligt med borgarståndets önskan, hvarföre det genom en
deputation sökte få allmogen att ändra sitt beslut, något som dock ej
lyckades. Emellertid kom ärendet vid denna riksdag aldrig till
expedition, dels på grund af den brådska, hvarmed det
behandlats, dels och på grund af de olika beslut, som fattats i de tre
stånden 2).

Yi hafva redan nämnt, att pietisterna voro för en större
religiös frihet. Till dem sällade sig nu också anhängarne af
den dippelska rörelsen, hvilka på riddarhuset hade sin mest
bullersamma representant i konduktören v. Strokirck.
Prästeståndet hade vid följande riksdag 1734 föreslagit att genom en
ny förordning skydda trosenheten för insmygande villomeningar.
Den nämnde Strokirck ingaf, påverkad af sina rationalistiska
åsikter, ett motförslag, för hvilket vi i sammanhang med
clip-pelianismen få närmare redogöra. Vi nämna nu endast, att han
däri framhåller, att skillnad borde göras mellan de trössanningar,
»som af naturens princip kunna härledas, och de, som af andens
upplysning genom Guds ord härflyta», för att inte tala om
sådana läror, hvilka ges ut för trons artiklar »af oförnuftiga och

tade adeln. Biskop BarcMus yttrade därvid: »Att vi taga något illa vid oss,
när någon rörer vid vår ögonsten, som är vår rena evangeliska lära, det
måsto ingen förtänka oss före. Vi hafva väl ock hört talas om ett stycke
böndagsarbete, som skall hafva gått ut därpå att kränka densamma. Men
Gud ske lof, att det intet är kommuniceradt med vårt stånd. Gud ske lof,
vi liafva ock hört. att alla rättsinniga af de andra stånden hafva förklarat
sitt missnöje däröfver. Gud ske lof, vi hafva ock en konung, som sin ed
tänker att hålla. Därföre gifva vi oss till freds och lita alldeles på den
Herren, som har lofvat sin församling, att ock helvetets portar icke skola blifva
henne öfvermäktiga». B. o. a:s prot. d. 22 Juni. 1) Såsom bevis på
hvilken ovisshet rådde i fråga om hvad som var främmande trosförvanter
medgifvet, kunna vi anföra, att ehuru bondeståndet godkänt borgarnes
förslag med den nämnda inskränkningen, menade det dock, att det genom sitt
beslut ej gått längre, än religionsstadgarna och kyrkolagen inneliöllo — en
ovisshet, som tydligen hade sin grund i olikheten mellan lag och praxis i
frågan. Bondestis prot. d. 18 Juni. 2) Härom se: Adelns prot. d. 18, pr. st:s
d:o d. 19, borg. st:s d:o d. 18, bondest:s d:o d. 18, 19 Juni. Borg. st:s prot.
utdr. d. 18 s. m. (bland borg. st:s »acta comitialia» vid denna riksd. II, n:o 351).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free