- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
57

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RIKSD. 17-11, RELIGIONSFRIHET FÖR REFORMERTE.

O t

framhöll, huru svenskarne ofta fått kläda blodig skjorta för siu
tro; så mycket mindre borde man nu »exponera" den, i
synnerhet som därigenom icke blott den borgerliga endräkten skulle
blifva störd, utan ock »våra egna barn och efterkommande
försättas i evig själavåda». Han förmanade därföre ståndet att
taga sig tillvara för det föreliggande högst farliga steget1). —
Det var säkerligen till stor del genom påtryckning från adelns
och borgarståndets sida, som allmogen anslöt sig till dem

Då prästeståndet märkte, att det inte hade något att vänta
af allmogen, beslöt det att söka en sista utväg och ingick till
k. m:t med en skrifvelse i frågan. Hos regeringen hade man
dock ej att vänta något understöd, så mycket mindre som rådet,
redan innan frågan kom inför riksdagens plena, visat, att det
hyste sympati för förslaget3).

Därmed förhöll sig på följande sätt. Yi känna, att de
re-fonnerte redan under en lång följd af år i lugn och ro
tilllåtits samlas till gudstjänst i ministerkapellen. Den
fransk-engelska församlingen af reformert bekännelse hade senast
omhuldats af engelska legationssekreteraren Burnaby. När denne
på grund af uppkommet missförstånd emellan engelska och
svenska regeringarna fick befallning att i början af Augusti 1741
lämna Stockholm4), såg sig sålunda den nämnda församlingen
beröfvad det stöd den ägt i ett mäktigt rikes representant. Ett
• pa,r dagar efter hans afresa ingaf därföre församlingen en
anhållan att fortfarande få njuta fri religionsöfning. Man stödde
sin begäran på att det i London funnes en svensk kyrka, som
stod under konungens beskydd, hvarjämte man förebådade
ankomsten af talrika arbetare af reformert bekännelse, såvida
religionsfrihet beviljades dem. Församlingen fick en förespråkare
i grefve Gyllenborg, som åtog sig att själf frambära dess
böneskrift, hvilken äfven genast kom till behandling i rådet. Sedan
sekreta utskottet förklarat sig ej hafva något att däremot in-

1) Härom se: adelns prot. d. 14 Aug., pr. st:s d:o d. 20, 22 s. m., bonde
st:s d:o d. 15, 19, 20, 21, 22 s. m. 3) Talmannen Olof Ilåkanson undskyller
sig inför en deputation från prästeståndet, då ärendet följ. riksd. åter
brag-tes på tal, därmed, att »vid sistlidna riksdags slut hade denna proposition
skett af ridderskapet och adeln, hvilken understödd af borgarståndet ocli do
många deputationer, som å bägge sidor skedde, ej lämnade ståndet rådrum
att nogsamt vara betänkt om en så angelägen sak». Se bondest. prot. d. 9
Okt. 1742. 3) Säkerligen var det ej utan samförstånd med regeringen, som

Coyet motionerat i frågan. ■*) TYyxell, anf. arb. del 35, s. 106.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free