- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
62

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

REFÖKMEHTE EFTER IT 18.

62

äfven inkommit från Göteborg, att en engelsk prästman dit
an-ländt till den därvarande reformerta församlingens tjänst. Den
beviljade friheten hade, menar ståndet, till följd en allmän oreda
i församlingen. Herrnhutismen, som nu började väcka oro i
landet, hade däri ett stöd för sitt »hos oss nog befarade
själfs-våld, som leder till köttslig säkerhet», och öfriga .separatister
uppmuntrades till sina »lönliga stämplingar att framgent
försmäda trons verkliga grundfästen och nådemedlen» för »egen
upprättad rättfärdighet och själfinbillad helighet». Katolikerna
ansågo sig kunna, fortfara med sitt själfsvåld. Visserligen vann
prästeståndet understöd hos allmogen, hvars talman »uti ett mycket
vackert tal lofvat allt möjligt biträde», men på grund af
motstånd från de andra medständernas sida föll frågan äfven
nu1).

Den upptogs åter vid 1755—1756 års riksdag. Lunds
stift hade nämligen i sina riksdagspostulater hemställt, att
ståndet »ville äfvenväl vid denna riksdag göra hos de andra
hög-lofliga riksens ständer så kraftig och eftertrycklig föreställning,
som det berömligen gjort vid de sist förflutna riksdagarna
angående religionens enhet och renhet samt det inbrott, som
förmedelst den de. reformierte lämnade religionsfriheten skett i
prästerskapets privilegier och andra riksens fundamentala lagar,
och nu på det högsta påstå ändring däruti» 2). Detta föranledde
prästeståndet att inskjuta en punkt härom i sina allmänna
besvär. Något synnerligt hopp att vinna något härmed hyste
ståndet knappast, men det ville .åtminstone freda sitt samvete 3).
Dessutom ville det därigenom förebygga en från annat håll
möjligen önskad utsträckning af religionsfriheten 4).

!) Se pr. st:s prot. d. 18, 30 Okt., 27 Dec. 1740, 30 Sopt., 7, 8 Dec.
1747. Pr. st:s mcmor. till de öfriga stånden d. 7 Dec. 1747 (Pr. st:s bref,
memor. etc. 1740, 47 n:o 70). 2) Lunds stifts besvär vid 1755 års riksd. g 2.

(Pr. st:s ensk. handl. n:o 13.) 3) Professor Celsius yttrade vid frågans
behandling i pr. st. d. 20 Mars 1756, att det inte vore att förmoda, »att do utkomna
förordningarna om flora religioner gå öfver ända, utan är det allena
ståndets göra att ultimato protestera». Se prot. d. d. 4) Man hade anledning att
frukta, att förslag i denna riktning var å bane. I ett mem., som pr. st.
inlämnade till medständerna d. 2 Okt. 1756, säges det, att »det oroat pr. st., att
kanhända många ibland oss varit och torde än vava nog hugade att tillstädja
främmande religioners utöfvande här i landet mecl ännu större
eftergif-venliet». Se nämnda memor. mom. 1. bl. »Ständernas extracta prot. 1755, 56»
i borg. st:s arkiv.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free