- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
65

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i riket ocli här öfva sin gudstjänst, men han ansåg i allt öfrigt
alla andra förordningar om religionssakerna vara oförkränkta
och därefter dem icke tillåtet att uppföda sina barn i sin
religion» 1). Och prästerskapet i Linköpings stift hemställde i sina
enskilda besvär vid riksdagen 1760— 1762, att de reformerte måtte
tillhållas att efter religionsstadgarna uppfostra sina barn i den
lutherska läran 2). Afven Stockholms konsistorium hade till en
början varit tveksamt i denna fråga, men ville sedermera
tillerkänna de reformerte ifrågavarande rättigheter, hvarför det gjorde
förfrågan hos kanslikollegium, huruvida det skulle öfverlämna
till prästerskapet vid de bägge reformerta församlingar, som
funnos i hufvudstaden, den franska och den holländska, de
enligt förordning af 1749 påbjudna tabellerna för anteckning af
födde och döde samt ingångna äktenskap. Kanslikollegium
föranstaltade också med anledning häraf, att det reformerta
prästerskapet fick egna ministeriella böcker för ifrågavarande
anteckningar.

I denna fråga förklarade k. m:t uttryckligen i en skrifvelse
af d. 17 Jan. 1751 till Göteborgs konsistorium3), sedan detta
inkommit med flera förfrågningar i mål rörande de reformerte,
att det ingalunda kunde förmenas föräldrar af reformert
bekännelse att döpa och uppfostra sina barn i sin egen kyrka,
nämligen för så vidt båda föräldrarna vore af denna bekännelse.
Om däremot endera tillhörde lutherska kyrkan, borde
kontrahenterna,’ innan äktenskapet ingicks, inför konsistorium
öfverens-komma, i kvilken lära barnen skulle uppfostras, hvilken
öfver-enskommelse »mot enderas vilja» ej finge rubbas4). Men om
några blandade äktenskap ingåtts utan föregående sådan
öfver-enskommelse, så borde angående barnens uppfostran fadrens
vilja följas.

Prästerskapet var emellertid ej i allmänhet med om att
föräldrarna skulle på detta sätt äga rätt att bestämma öfver
barnens uppfostran. Ärkebiskopen beklagade vid riksdagen 1752

1) Pr. st:s prot. d. 20 Mars 175G. 2) Pr. st:s ensk. handl. vid riksd.

1760__62. n:o 193. 3) Afskr. däraf finnes bifogad Gföteb:s kons. riksdagsber.

1751. bl. pr. st:s bref o. koncept, vid 1751. 52 års riksd., n:o 10. 4) Härvid

synes den praxis hafvn utbildat sig. att sönerna uppfostrades i fade.rns och
döttrarna i moderns lära. — Se pr. st:s prof. d. 22 febr. liöi på tal om
främm. trosbek.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free