- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
78

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nelse. Under förhöret i kämnersrätten kom det i dagen, att
Mützon genom en annan person lämnat Max en dukat med
varning »att den väl använda och i öfverflödigt drickande ej
förtära». Detta måste Max medge, men påstod, att han fått
denna gåfva »för dess medellöshets skull såsom fattigpenningar».
Kämnersrätten ansåg väl ej den anklagade öfvertygad om den
förbrytelse, som lagts honom till last, men han borde »för sitt
otillbörliga förhållande med sitt omyndiga barn», enligt Örebro
stadga af 1617, förvisas landet och anses hafva förbrutit sitt
jordagods, »där han något äger», till nästa frände. Hofrätten
höll före, att kämnersrätten väl haft skäl till det domslut,
hvar-till den kommit, emedan Max lämnat sitt omyndiga barn i
katolikers händer för att försändas till främmande länder, hvarest
det otvifvelaktigt skulle hafva blifvit uppfostradt i främmande
lära. Men då den anklagade ej dragit i betänkande att så
förfara med sitt barn, som han gjort, vore det att befara, att han
i sin fattigdom skulle, om han landsförvistes, »för någon timlig
båtnad ifrån vår rätta lära göra affall och en annan religion
antaga». Rätten ansåg därföre, att han borde i stället för
landsförvisning tilldömas 14 dagars fängelse vid vatten och bröd,
i synnerhet som det vore bekant, att han icke ägde något
jordagods. Domen underställdes k. m:t, som biföll densamma. Hvad
åter patern beträffar, hemställde hofrätten, huruvida han ej borde
inkallas till förhör inför kanslikollegium, så mycket mer som
han såsom jesuit ej vore berättigad att vistas i landet.

Märkvärdigt nog undgick patern äfven denna gång all
bestraffning från öfverhetens sida. Uppdraget att förhöra
Mützon kunde för kanslikollegium, som fick i uppdrag att yttra sig
angående honom, ej vara något angenämt göra, då det hade
att befara, att han ej komme att inställa sig till svaromål,
emedan han stod under den främmande ministerns skydd, och
grefve Freytag jämväl tillförene vägrat att låta dess
domesti-ker allenast till upplysning och informationis gratia sistera
för någon domstol här i staden». Kollegium ansåg väl
jesuitens »förhållande så mycket mera förgripligt, som han redan
tillförene uppå konsistorii holmiensis angifvande blifvit
varnad», men på grund af livad som nyss blifvit anfördt,
af-styrkte det, hvad hofrätten i denna punkt föreslagit.
Regeringen kunde dock icke lämna saken helt och hållet
oanmärkt. På kanslikollegii förslag tillställdes grefve Freytag en
skrifvelse med berättelse om hvad som förefallit. Däri anför-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0091.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free