- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
86

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Kort efter publicerandet af 1741 års förordning gjorde det
ett par år förut till den inhemska industriens befrämjande
inrättade manufakturkontoret hos k. m:t hemställan om att
katolska arbetare vid fabrikerna i en del landsortsstäder skulle
komina i åtnjutande af en viss religiös frihet. I skrifvelsen
härom 3) anföres, att de katolska arbetarne i klädesfabrikerna i
Norrköping och Nyköping fordrade af sina arbetsgifvare att
understundom få resa upp till Stockholm till nattvardens
begående. Härigenom förorsakas åtskilliga olägenheter, då
arbetet vid fabrikerna måste afbrytas, hvarförutom resorna voro
förknippade med dryga omkostnader för arbetsgifvarne. För att
nu förebygga sådana olägenheter hemställer
manufakturkontoret, om det inte kunde medgifvas någon af de katolska
präster, som vistades i Stockholm, att en eller ett par gånger om
året få besöka dessa städer för att i enskilda rum och i
stillhet meddela ifrågavarande arbetare nattvarden ■ under publik
uppsikt, att intet missbruk emot religionsförordningarna därvid
kan förelöpa», en frihet, som ej borde förorsaka större
betänkligheter än den rätt till gudstjänst, som var de främmande
ministrarna tillförsäkrad.

K. m:t gaf kanslikollegium i uppdrag att höra Stockholms
konsistorium öfver denna hemställan och att sedan inkomma
med eget yttrande. Konsistorium framhåller i skrifvelse af d.
22 Febr. 1742, att en sådan frihet väl ej kunde tyckas innebära
någon fara, om därvid iakttoges, hvad manufakturkontoret
föreslagit. Men »som det ej är obekant, hvad mångfaldiga konster
och maximer de katolska prästerna och i synnerhet jesuiterna
bruka till att utvidga sin religion, och huru de att vinna detta
ändamålet ej göra sig något samvete att bryta ord och lofven,
icke heller att begå de grufveligaste missgärningar», så vore
att förutse, att äfven härvid missbruk skulle komma att insmyga
sig. Detta vore så mycket mer att förmoda, som de katolska
prästerna i hufvudstaden blifvit »så djärfva, att de emot
förordningarna både offentligen på våra kyrkogårdar med sina
vidskepliga ceremonier begrafvit lik såsom ock vigt brudfolk och

ter det nämligen, att katolikerna af den nämnda förordningen »tyckas liafva
tagit sig nog anledning till hvarjehanda försök, så att livad de reform, mena
sig äga med rätta, det hafva de katolske af själftagen myndighet sig
till-vällat». Se kons. mein. d. 24 Febr. 1747. kons. akt. d. å. n:o 25. 3) Af d. 2
Nov. 1741.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free