- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
90

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

för sig kalla de beskedligaste mästarne af den katolska
religionen och dem icke allenast med all sorgfällighet varnat och
förmanat att i stillhet idka sin gudstjänst och lämna andra för
religionens skull obrydda, utan ock antydt dem att vid första
uppkommande missförstånd gifva sådant rätten till känna, på
det att slika irringar, som kunna uppkomma emellan det
gemenare arbetsfolket, måtte strax i början blifva dämpade».
Därjämte lofvade rätten att vid i fabrikerna företagna besiktningar
ej underlåta att förmana arbetarne »till en stilla och fredlig
sammanlefnad» x).

Under de närmast följande åren anmäldes väl i
konsistorium nya fall af missbruk, mest af liknande beskaffenhet som
de förut nämnda, hvarför det torde vara öfverflödigt att
närmare redogöra för dem2). Dessutom gjordes också
anmärkningar på att katolikerna utsände sina barn till katolska länder
för att där uppfostras och särskildt för att konfirmeras. Därvid
skickades de ofta till skolan i Linz. Då båda föräldrarna voro
papister, ansågo sig myndigheterna knappast kunna göra något
häremot. Men var- endera af luthersk bekännelse, sökte man
lägga hinder i vägen för barnens resa. Ett sådant fall omtalas
från 1745. En katolsk köpman vid namn Cres, som hade
luthersk hustru, lät uppfostra sina barn i sin bekännelse. Då
kyrkoherden vid franska församlingen fick i uppdrag att å
kon-sistorii vägnar förehålla honom, att detta stocle i strid mot
gällande förordningar, svarade han, att hans samvete ej tillät
honom att uppfostra sina barn i någon annan lära än den, till
hvil-ken han själf bekände sig. Han hade därföre först själf
undervisat dem och sedan plägat sända ut dem till Linz. En dotter
hade han föregående år skickat till Frankrike för att
konfirmeras. Kyrkoherden hade också att omtala, att andra katolska

familjer gjorde på samma sätt. Det talades väl om, att man till

k. m:t skulle ingifva berättelse om dessa lagstridigheter järnte
andra »abuser», som allt fortfarande föröfvades af de katolska
prästerna, sedan kyrkoherdarne, hvar och en i sin församling,
gjort sig underrättade om, hvacl i detta afseendet kunnat
förekomma. Någon anmälan gjordes emellertid ej, väl på den grund
att förut egentligen ingenting vunnits med klagomålen3). *)

*) Se St. kons. skrifv. t. hallrätt. d. 3 Maj o. rättens svar d. 30 Ma

1713 (kons. akter n:o 20). 2) Se t. ex. kons. prot. d. 11 Maj 1714 , 5, 12, 19;

20 Kov. , 3 Dec. 1715. ®) Kons. prot. d. 20 Aug., 3 Sept. 1745.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free