- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
100

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lasarettet går miste om den kollekt, som vid sadana tillfällen
insamlades för dess räkning, samt Imrn. de statistiska uppgifterna
blifva otillförlitliga, då sådana förrättningar ej komma att
antecknas 4).

I sitt svar på livad konsistorium anfört, förklarade k. m:t
i skrifvelse af d. 2 Okt. 1755 2) att, »som vi finna denna oreda
förorsakas dels af katolska prästernas olofliga ifver ock
tilltagsenhet och dels af efterlåtenket i kandkafvandet af
religions-stadgarna», så kade k. m:t gått i författning om, att
»eftertryckliga» föreställningar genom kanslipresidenten gjorts
ministrarna. Därjämte anbefalldes konsistorium att, då någon
befunnes kafva anfallit eller bevista främmande gudstjänst eller
vid förrättningar betjäna sig af de katolska prästerna, låta
vederbörande fiskaler få kännedom därom till vidtagande af lagliga
åtgärder, kvartill de skulle af justitiekanslern enligt till honom
afgångna order tillhållas. Slutligen erinras prästerskapet att
»med trogna undervisningar ock förmaningar» tillkandagå i
synnerhet de åhörare, »som äro svaga och vacklande».

Möjligen var det med anledning af detta k. bref, som ett
par försök vid denna tid gjordes att beifra olagligheter från
katolikernas sida. Hustrun till en katolsk musikant blef i
hof-konsistorium tilltalad, emedan hon antagit mannens bekännelse.
Då hon ej kunde förmås att återgå till lutherska kyrkan,
anmäldes saken hos k. m:t, och hon dömdes att lämna landet.
Likaså hade en soldat, som tagit till hustru en änka af luthersk
bekännelse, låtit döpa ett sitt barn med henne af katolsk präst.
Härför tilltalad af vederbörande prästerskap, hade han förklarat,
att han ej förstått bättre, samt lofvat att för framtiden rätta sig
efter de mottagna förmaningarna. Icke desto mindre hade han
vid ett andra barns födelse låtit sämma förseelse komma sig till
last, kvarjämte han låtit uppfostra sina stjufbarn i katolska
läran. Han ställdes till ansvar härför. Efter de källor, jag haft
att tillgå, har jag dock ej funnit, hur saken slutligen aflopp 3).
-I sammanhang härmed torde böra anmärkas, att det vid denna
tid- ej längre tyckes hafva varit i bruk att affordra katoliker, ej
ens då de gifte sig med kvinnor, som tillhörde svenska kyrkan,
skriftliga förbindelser att låta barnen erhålla luthersk uppfostran.
Man åtnöjde sig med endast ett löfte i den riktningen4).

b Se kons. prot. d. 15, 29 Apr., G, 13 Maj, 3, 25 Juni, 8, 15 Juli.
Ivons. bref t. k. m:t d. 15 Juli 1755 (bl. akterna n:o 32). -) Kons. akter n:o

32. 3) Ang. dessa båda fall se pr. st:s prot. d. 29 Okt. 1755. 4) Se t.- ex.
kons. prot. d. 12 o. 19 Okt. 175G.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free