- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
101

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En fara för den rena läran såg prästerskapet i det vanliga
bruket att anförtro barnens uppfostran åt fransyskor, oaktadt de
voro af katolsk bekännelse. Särskild t bade i Stockholm skolor
under sådana lärarinnors ledning uppstått. Saken förekom 1756
i konsistorium, hvarvid kyrkoherde Nensén anmärkte, att det i
afséende på religionsundervisningen ej vore rätt beställdt med
barnuppfostran i Stockholm, som ofta anförtroddes åt
fransyskor, hvilka, då de voro af annan bekännelse, ej gärna sågo, att
prästerskapet tog notis om deras »ecolierer». Konsistorium
ansåg saken förtjäna all uppmärksamhet och höll angeläget, att
dess fullmäktige vid den då samlade riksdagen därom
öfver-lade med prästeståndet, »då någon säker författning sedermera
kan komma att vidtagas», hvilket dock, för så vidt vi funnit,
ej skedde vid denna riksdag1). Men vid en följande, 1765- -1766,
kom saken under behandling i prästeståndet. Då
öfverflöds-förordningen kom före, föreslogs nämligen af ståndet, att i sagda
förordning äfven skulle inryckas en paragraf, som stadgade, att
den, som till barns uppfostran och undervisning anlitade franska
lärare eller lärarinnor, skulle därför till staten erlägga en afgift
af 200 dir s. m. Att inryckandet af ett sådant stadgande
framgått af omtanke för landets lära, synes af slutet af samma
paragraf, hvari uttryckligen säges, att härunder ej inbegrepps
»infödda svenskar, som lärt fransyska språket, när de tillika
bekänna den evang. lutk. läran, icke heller sådana, som till samma
religion blifvit konverterade». Adeln, som närmast skulle
drabbas af ett sådant stadgande, var icke med därom. Detta stånd
protesterade emot förslaget och karakteriserade en sådan afgift
som »en bevillning, den de sig icke kunde åtaga». De
tillställde därför medständerna ett protokollsutdrag med
föreställning »att begifva sig ifrån» förslaget. Prästeståndet höll däremot
på, att denna afgift liksom öfriga i samma förordning vore »en
konsumtions afgift». När adelns prot. utdr. behandlades i
prästeståndet anihärktes spetsigt nog, »att en kristlig uppfostran, som
af ridderskapet och adeln medgifvits vara nödig, icke hos oss
kan med säkerhet besörjas af katolska fransyskor, och att’ de,
som dem vilja försvara, synas vara mera angelägna om god
accent i fransyskan än kristendomen». Stadgandet intogs ock
i öfverflödsförordningen af d. 26 Juni 1766 2).

1) Kons. prot. d. 18 maj 175G § 5. 2) Se pr. st:s prot. d. 5 Hov. 1765,

5 Juni 176G, pr. st:s prot. utdr. d. 5 Kov. 1765 (st:s ensk. kandl. n:o 102).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0114.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free