- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
106

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

borde anses af mera vikt än det, som rörer den sanna läran ock
kan bidraga till densammas bibehållande i dess renbet», en
skrifvelse till k. m:t, hvarf tillstyrktes att emot katolikernas
tilltagsenhet »taga så kraftiga mått, som det med de härom
cjorda författningar påsyftade ändamål kräfver». Sedan
kanslikollegium och lagkommissionen yttrat sig öfver prästeståndets
skrifvelse, behandlades denna såväl som sekreta utskottets
anmälan i rådet d. 1 April 1762. De myndigheter, hvilkas yttrande
infordrats, hade uttalat sig i den riktningen, att enär
religions-stadgarna förbjuda sådana oordningar, som blifvit öfverklagade.
dessa voro tillräckliga, blott de vederbörligen handhades. Hvad
de speciella fallen beträffade, som af presteståndet blifvit angifna.
hade de blifvit rättade, så att »numera icke någon gudstjänst
utom rom. kejserl. ministerns hus hålles, utom det att rummet
därtill i brist af tillgång i ministerns eget hus är hyrdt
annorstädes». Beträffande det af prästeståndet föreslagna vitet vore
detta något, som vid kyrkolagens öfverseende af riksens
ständer närmare kunde pröfvas. Regeringen biföll betänkandet och
beslöt att på grund af uttalande däri låta bref afgå till
öfver-ståthållaren och justitiekanslern med befallning att enligt
bref-vet af d. 2 Okt. 1755 genom fiskaler och uppsyningsmän hålla
noga hand öfver religionsstadgarnas efterlefnad »så bland
lutherska som katolska religionsförvanter», hvarjämte kanslikollegium
skulle få i uppdrag att göra de katolska ministrarna de sedvanliga
eftertryckliga föreställningarna »att antyda sina präster, det de
vid den olägenhet, som efter rikets stadgar eljest därå följa
skall, ej sträcka sitt prästämbete och förrättningar längre än
til! ministrarnas eget husfolk». Härom underrättades
konsistorium genom bref af samma dag 1).

Hvad som särskildt var föremål för konsistorii bekymmer
och anmärkningar, var, att katolikerna offentligen på
kyrkogårdarna under sina ceremonier läto begrafva sina döda af egna
präster, lrvilket måste väcka allmänhetens uppmärksamhet, samt
att de vid blandade äktenskap läto uppfostra sina barn i sin
egen bekännelse. I senare afseendet gjorde isynnerhet en katolsk

!) Se pr. st. prot. d. 3, 17 Aug., 2G Nov. 17G1, 4 Maj 1762; pr. st:s
skrifv. t. k. m:t d. 17 Aug. 17G1 samt pr. utdr. t. sekr. utsk. d. 21 (26?) Nov.
1761 (pr. st:s ensk. kandl. 1760—62 n:o 100), sekr. utsk:s prot. d. 13 Mars
1762, rådspr. i just. är. d. 1 April 1762; k. mt:s skrifv. t. kons. s. d. (kons.
akt. n:o 48).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:16:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lhrelig/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free