- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
111

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

af nämnde katolske prästman. Hvad Hauswolff berättat,
föranledde genast en anmälan från konsistorii sida till k. m:t.
Konsistorium ser, i livad som tilldragit sig, ett bevis på att dylika
offentliga förrättningar svårligen stå att förhindra genom
handräckning af fiskaler och uppsyningsmän, hvarför
religionsstad-garnas »allvarsamma verkställighet» på dem, som bryta mot
dessa, vore det enda medlet att hämma sådant »äfventyrligt
själfsvåld».

En liknande redogörelse för samma tilldragelse lämnade
Hauswolff i prästeståndet vid den nu samlade riksdagen,
hvar-vid ståndet, som redan förut öfverlagt om det själfsvåld och trots
katolikerna läto komma sig till last, »tog ganska ömt, att våra
religionsstadgar så uppenbarligen och djärft af katolikerna skola
kunna brytas under riksens ständers ögon». Äfven ståndet
androg saken hos k. m:t och besvärade sig öfver pater Pors,
som länge uppehållit sig i staden och »de facto har en egen
församling att förestå, äfven medan ingen romersk kejserlig
minister vid E. k. m:ts liof varit vistande». Om katolikerna
här. hade fullkomlig religionsfrihet, så kunde, menar
prästerskapet, »icke myndigare å deras sida ageras». På grund af dessa
anmälningar från två håll kunde regeringen icke underlåta att
re-mittera saken till justitiekanslern som ägde att »därvid lägga den
hand, som vederbör». Denne ämbetsman uppdrog åt
kämners-rätten att föranstalta om undersökning i ändamål att få utrönt,
»om och hos hvilken någon efterlåtenhet i detta mål kan hafva
förelupit». Efter hållet vittnesförhör inkom rätten med
rannsak-ningsprotokollet. Om något, och i sådant fall hvad, ytterligare
företogs från justitiekanslerns sida, har jag förgäfves sökt finna.
Möjligen svalnade hans nit att beiffa saken på grund af ett
yttrande af kyrkoherde Plauswolff inför bämnersrätten, där han
var inkallad som vittne, hvilket yttrande synes stå i strid mot
hans föregående uppträdande i konsistorium och riksdagen.
Han trodde, förklarar han inför rätten, »att hyarken
konsistorium eller det högv. prästeståndet, som äfven hos k. m:t i
underd. anmält denna händelse, därmed åsyftat någon
undersökning härom, utan endast att utväg måtte vidtagas,
hvari-genom sådant hädanefter kunde förekommas» 1).

1 j Äfven i öfrigt stämmer Hauswolfis vittnesmål inför rätten ej väl
ufverens med hans berättelse i kons. I kons. yttrade lian, att han »oför-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 19:17:58 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free