- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
112

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Att emellertid pater Pors fortfarit med sin verksamhet
och äfven gifvit anledning till klagomål, framgår af en ny
anmälan från konsistorii sida till k. m:t. Komminister Norman i
Ulrika Eleonora församling inställde sig nämligen kort därefter
i konsistorium och berättade, att en kvinna Preuss, som var
förlofvad med en katolsk fabriksarbetare, antagit den påfviska
läran och under påsken 1766 kommunicerat på katolskt sätt i
franska kapellet. Detta medgafs också af henne själf, då hon
var uppkallad i konsistorium. Hon hade erhållit undervisning
af den nämnde patern och af honom mottagit nattvarden. Det
synes konsistorium troligt, att hon därtill blifvit förledd af
patern, som, såsom hon tillstod, hvarje gång hon besökte honom
»gifvit henne någon liten summa penningar af 3 dir k. m. såsom
uppmuntran att fortfara i sin bekännelse». Saken anmäldes
för stadsfiskalen »att skyndsamt därvid lägga handen».
Likaledes inberättades den, som sagdt, till k. m:t. Konsistorium
förklarar, att när de katolska prästernas tilltagsenhet går så
långt, att de inom landets gränser våga göra prosetyter, så kan
konsistorium ej underlåta att däröfver »sig hjärtligen beklaga».
Legeringen fann »ej vidare till görande, än att denna konsistorii
underd. berättelse må lämnas till justitiekanslern, på det han
må kunna tillhålla vederbörande att i detta angelägna mål med
behörig drift och sorgfällighet fullgöra deras ämbetes
skyldighet». Saken Undersöktes i kämnersrätten, och var därefter

modligen» fått se begrafningen försiggå. Nu medger lian, att lian på grund
af katolikernas efterhängsenliet ocli trakasserier slutligen gifvit tillstånd
till begrafningen, men därvid tillsagt, att den icke finge försiggå förr än

efter aftonbönens slut och »i mörkningen», på det att den skulle väcka så

liten uppmärksamhet som möjligt. Akten hade icke heller försiggått, säger
han liär, »förr än inemot kl. 5, då nog litet folk skall varit tillstädes», under
det han förut uppgifvit att den skett »under fulla katolska ceremonier och
en samling af mycket folk». Hvad ceremonierna beträffar, framgår af flera
personers vittnesmål i kämnersrätten, att »hvarken vigvatten eller någon
annan ovanlig ceremoni blifvit brukad», endast att bönerna, som varit at
samma innehåll som de, som begagnades vid lutherska begrafningar, blifvit
lästa på latin, samt att jordkastningen skett efter bönernas läsande. Man
får det intryck af Hauswolffs vittnesmål, att saken varit obehaglig för honom,
och att han nu helst velat komma ifrån den. — Om begrafningen se: kons.
prot. d. 10 Dec. 1765, kons. bref till k. m:t af s. d. (akt. n:o 107), pr. st:s

prot. d. 28 Jan., 7, 9 Sept., 29 Nov. 1705; pr. st:s skrifv. till k. m:t d. 29

Nov. s. å. (ståndrs ensk. handl. n:o 108); kämnersrätt:s prot. d. 7. 13, 11
Febr. samt skrifv. till just. kansl. d. 21 Febr. 1766, bl. Handl. rör. katol.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 14:58:21 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free