- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
118

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Af den framställning vi lämnat af de främmande
trosbe-bekännarnes ställning i vårt land under den period vi behandlat
torde med tydlighet framgå, att vi ej äro berättigade att draga
några slutsatser angående deras ställning i religiöst afseende af de
stränga författningar, som fortfarande ägde gällande kraft1).
Hvad den första tiden angår liafva vi sett, att särskildt de
reformerta behandlades med mycket öfverseende, redan långt
innan de hade någon laglig rätt att stödja sig på. Men äfven
katolikernas ställning — närmast i hufvudstaden. där de
uppe-höllo sig i större mängd — var mycket förmånligare, än
författningarna gifva vid handen, i det de ägde en i förhållande
till religionsstadgarnas innebörd rätt stor frihet, som vi våga
påstå, åtminstone under den senast behandlade perioden
knappast på allvar gjordes dem stridig. Yisst är, att man var
villig medgifva dem rätt till gemensam, så godt som offentlig,
gudstjänst i ministerkapellen. Icke mindre än tre sådana
fun-nos för dem att tillgå, nämligen hog franska, kejserliga och
spanska sändebuden’-). Icke heller prästerskapet sökte förmena dem
denna rättighet. Vi kunna anföra flera yttranden, som bevisa
detta. Under diskussionen i prästeståndet öfver det på
riksdagen 1779 framlagda förslaget om religionsfrihet, yttrar en
talare (kyrkoherde Nensén), att katolikerna, hvilka förslaget ju
närmast angick, kunde »vara nöjda och belåtna, då de ägde
frihet att i ministrarnas kapell få öfva sin gudstjänst, helst
emedan våra religionsförvanter ej äga större förmåner i
katolska länderna». En annan talare (bisk. Celsius) påpekar, att
främmande religionsförvanter här blifva tolererade, och att de
»få i följd däraf utan något samvetstvång öfva sin gudstjänst
för sig själfva eller i de å stället tillgängliga kapellen» 3). På
samma sätt uttalar sig ock ståndet i gemen i det
protokollsutdrag, hvarmed det beledsagade sitt beslut i frågan, då däri
säges, att de främmande få »till gudstjänst nyttja de tillgångar
af kapell, som på stället till sådant bruk kunna finnas
tillgängliga». Denna tolerans gent emot främlingarna, säges det, har

!) Härtill tyckes oss, hvad katolikerna beträffar, abbé J. Cognat i sin
broschyr: La Suckle liberale devant 1’Enrope, Paris 18G2, liafva låtit förleda
sig. 2) Apostoliske provikarien Paul Moretti säger i ett »memoire» d. 28
Sept. 1798 till hofkansl. v. Ehrenheim, att en livar af de nämnde ministrarna
under tiden före 1779 hade ett ordentligt kapell (une chapello dans tous les
formos) för sina resp. landsmän. Handl. rör. kat. 3) Pr. st:s prot. d. 19 Jan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free