- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
120

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Den katolikerna sålunda faktiskt medgifna friheten var så
stor, att den nyssnämnde d:r Nensén vid ett tillfälle i riksdagen
höll före, att de »i själfva verket hafva härstädes en fri
reli-gionsöfning» J). Ett liknande yttrande af Stockholms
konsistorium har i det föregående blifvit anfördt. — Men, vi upprepa det,
denna frihet stod i strid mot gällande författningar. Och kunde
det rimligtvis ej blifva fråga om att bringa dessa till sträng
efter-lefnad, så gjorde sig däremot med allt mer bestämdhet det
krafvet gällande, att förordningarna skulle ändras i
öfverens-stämmelse med häfdvunnen praxis, ett kraf som stämde, väl
öfverens med tidens anda. Det är därföre fullkomligt gripet
ur luften och i strid mot verkliga förhållandat, då en författare
påstår, att under tiden 1741 — 1781 utvecklingen gick i rakt
motsatt riktning, så att riksdagarna under denna period
oföränderligt stadfäste de gamla lagarna och anbefallde ett noga
iakttagande af dem och till och med alltjämt skärpte straffen*).

Äfven bland prästerskapet började en större
fördragsamhet vinna insteg. De friare tidströmningarna, som förde en del
af prästerna med sig, hade åtminstone det goda med sig. att
man inte längre kunde vara likgiltig för samvets- och
religions-tvång. Yi skola strax få se, att äfven bland prästerskapet röster
höjde sig för en större frihet inom det religiösa området, något
som man allt ifrån Svedbergs tid ej fått bevittna vid de
rådslag, som fördes af kyrkans män vid riksdagar och i konsistorium.
Äfven i annat afseende blef tidens indifferentism nog ej utan
betydelse för den större fördragsamheten mot katolikerna. Man
ville till och med i katolska kyrkan se ett skydd mot tidens
otro. Så yttrar sig Stockholms konsistorium 1776 i en inlaga
till justitiekanslern rörande religionsväsendet i landet på tal om
den otro, som fått insteg i den evangeliska församlingen, att
det vore föga hedrande för denna församling, om »den enda
protektionen för kristendomen slutligen, som visst kan hända,
skulle yppas från den romersk-katolska sidan» 8).

b Pr. st:s prot d. 7 Sept. 1765. 2) Cognat, anf. arb. s. 26. Författaren

synes hafva låtit sin polemiska ifver missleda sig. Broschyren är skrifven
mot O. Adelsvärd, La liberté de conscienoe en Suéde. 3) Kons. prot. d. 28
Maj 1776.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free