- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
121

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Yi hafva nämnt, att indifferentismen ocli fritänkeriet är
en faktor, som ej bör förbises såsom en bidragande orsak till
den större fördragsambeten i religiösa frågor, kvilken gjorde sig
gällande vid den tid, då religionsfrihet enligt de tre
lekmanna-ståndens beslnt blef främmande trosbekännare i vårt land
beviljad. Innan vi öfvergå till att redogöra för det på riksdagen
1779 härom fattade beslutet, anse vi oss därför böra lämna en
ej allt för knapphändig framställning af neologien, sådan den
yttrade sig härstädes.

Det 80-åriga krigets fasor med dess förödelse af land och
folk framkallade hos de bildade klasserna inom liera länder en
reaktion mot den stränga ortodoxismen med dess lärostrider,
förkättringslusta och religionstvång. En förmedlande och mer
eller mindre konfessionslös riktning framträder i flera på
hvarandra följande och sins emellan högst olika former, som
dock-alla gjorde gemensam sak i opposition mot den stränga
kyrkligheten i konkordieformelns teologi. Redan under det stora
religionskriget uppkom en sådan riktning i Synkretismen. Så
•följde pietismen — äfven herrnhutismen — och slutligen
deis-men och upplysningen x). I alla dessa former framträdde
oppositionen äfven i vår kyrka. Vi hafva såsom representanter för
Synkretismen i vår inledning omnämnt de båda biskoparne Joh.
Matthias och Joh. Terserus. Såväl prästerskap som regering lade
dock i dagen sin afvoghet mot ’deras unionssträfvanden och sitt
nit för bekännelsens renhet. Bokcensur infördes 1662, de båda
misstänkta biskoparnes skrifter förbjödos, konkordieboken
tillerkändes genom ett kungl. bref 1663 samma anseende som de
symboliska böckerna, och de bägge stiftscheferna måste följande
år nedlägga sina ämbeten* 2).

I senare delen af vår afhandling få vi tillfälle se, att icke
heller pietismen — lika litet som herrnhutismen — ägde några
sympatier bland de maktägande inom stat och kyrka. När
fritänkeriet under senare delen af 1700-talet i olika former vann
utbredning inom vårt land, särskildt bland de högre klasserna,
uppträdde väl prästerskapet officiellt med kraft och bestämdhet

9 Biedermann, Deutschland im achtzehnten Jahrhundert, II: 1 s. 294 f.

2) Joh. MattliiEe tillbragte sina återstående lefnadsår i Stockholm, f 1G70.
Terserus hlef 1GG5 kyrkoh. i Biddarholmen, sedermera i Klara församl. i
Stockh. Upphöjdes 1G71 på biskopsstolen i Linköping, f 1G78. Anjou, anf.
arb. s. Jll ff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free