- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
123

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

123

Hvacl prästerskapet alltid sett med oblida ögon ocli
därför också på allt sätt sökt att inskränka, var det i förnäma
adelshem förekommande bruket att hålla särskilda »hofpräster .
Afven denna sak berördes i prästeståndets nyssnämnda
skrif-velse. Det heter nämligen, att vid en sådan publikations
utfärdande borde särskildt förnäma herrskap, som inte bo långt
ifrån kyrkan, åläggas att bevista gudstjänsten i
församlingskyrkan och där bruka sakramenten för att gifva allmänheten ett
godt föredöme, »då äfven husprästerna, hvilkas sj-ssla är att
hålla bön morgon och afton i hofven och lära betjänterna
katekesen, ej hade tillfälle att afhålla friska människor ifrån
offentlig gudstjänst med sitt hempredikande». Vidare föreslogs, att
kyrkoherdarne i församlingarna skulle åläggas ingifva till
konsistorierna förteckning på sådana församlingsmedlemmar, som
under året ej begått nattvarden. Dessa förteckningar skulle
sedan insändas »till k. m:t eller de kollegier, under hvilka de
vårdslösa lyda», till pröfning, huruvida de borde »erhålla eller ock
behålla publika tjänster och förmåner, kunnandes republiken
myc-• ket väl umbära dem i sin tjänst, som republikens religion väl
bekänna, men vansköta». De, som oaktadt sina själasörjares
förmaningar, varit försumliga i kyrkobesök och nattvardsgång, borde ej
få »njuta en vanlig och kristlig begrafning». — Dessutom
begärdes, att stadgandet om vakt i städerna under gudstjänsttid
skulle iakttagas, hvilken vakt hade att tillse, att icke några,
gående eller åkande, visade sig på gatorna under pågående
offentlig gudstjänst1).

1) Pr. st:s skrifv. t. k. m:t d. 12 Sept. 1743 (pr. st:s bref, memor. o.
koncept. 1742. 43. n:o 83). Stadgandet om vakt under gudstjänsterna om
söndagarna var af gammalt datum. Förordn. härom utkom under Ivarl XI.s
tid och stämmer otvifvelaktigt bättre öfverens med den tiden än den. då
pr. st. begär dess förnyande. D. 11 Nov. 1694 utfärdade slottskansliet på k.
befallning en »åtvarning för dem. som under gudstjänsten vanka på gatorna
och på annat sätt vanvörda sabbaten». Däri förbjudes, hvad k. m:t med
största missnöje förnummit ske, näml. bland annat att »under gudstjänstens
pågående och predikan de med vagnar fara, och gement folk på gatorna ga».
Den. som härigenom förbröte sig. hade stadsvakten med tillhjälp af
militärpatruller att »anhålla och uti stadens corps de garde inleverera». Samtidigt
härmed fick öfverståth. k. befalln. att under sagda tider låta afstänga broar
och större gator med kedjor, »hvarigenom vagnars otidiga körande bäst kan
förhindras». — Följden af pr. st:s anmälan 1743 och vid flera tillfällen
sedermera blef, att stadgandet om polispatrulleringen om söndagarna under
närmast följ. tid gång på gång upprepas, dock, som det vill synas, utan att kunna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free