- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
125

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

125

ligt sätt genom patruller öfvervaka stillheten på stadens gator
under gudstjänsttid * 1 II). Då prästeståndet några år därefter, 1756,
förnyade sina besvär öfver sabbatens ohelgande, lände det endast
till att k. m:t i sin resolution förnyade och stadfäste förut utgångna
förordningar rörande söndagens behöriga firande 2). Det visade
sig dock, att alla dessa åtgärder från lagstiftarnes sida ej kunde
förebygga det så ofta öfverklagade oskicket, kvarför alltjämt
nya besvär höras från prästerskapets sida. Religionen hade
tydligen inte längre samma makt öfver sinnena, och särskildt ville
man ej längre underkasta sig de stränga yttre formerna i
gudsdyrkan och sabbatsfirande som under äldre tider. Hvad vi
hittills anfört, torde vara tillräckligt att belysa detta förhållande.

Det religionsförakt, yttrande sig i sabbatens ohelgande,
hvaröfver så ofta klagats, ställdes under senare hälften af
1700-talet i samband med den indifferentism i religiösa frågor och
det fritänkeri, som vid denna tid undergräfde tron på de kristna
sanningarna. På högsta ort hade den nya tidsriktningen sin
beskyddarinna i drottning Lovisa Ulrika. Liksom brodern
Fre-• drik d. st. i Preussen var en beundrare af Voltaire, så hade
drottningen allt för mycket personligt tycke för det franska
fritänkeriet för att icke, om ej på annat sätt, så genom sitt
föredöme befordra neologiens läror i sitt nya fädernesland. Med
henne spred sig inom kofkretsarna en deistisk
religionsuppfattning, i det de positivt kristna lärorna fingo vika för allmänna
föreställningar om en personlig skaparegud, om själens
odödlighet och om en dygd, hvars högsta belöning ofta ansågs vara en
jordisk lycksalighet. Äfven med skämt tillät man sig förlöjliga
kristendomens sanningar. Dalins s. k. kalottpredikningar, i
hvilka han till drottningens och hofvets stora förlustelse gjorde
dessa sanningar och prästernas framställningssätt däraf till
föremål för gyckel, i det han med ord, åtbörder och röst
parodierade samtida predikanters andliga föredrag, äro allmänt bekanta. 3)

Från hofvet spred sig lättsinnet och otron till de högre

p Se just. kanslern Joh. Gerdeskölds bref t. k. m:t d. 16 Okt. 1753
bland »Liturgiska handlingar m. m.», just. revis:s prot. d. 6 Dec. 1753.
“) K. m:ts resol. på pr. st:s besvär d. 12 Jan. 1757 (årstryck.) 3) Cornelius,
anf. arb. II s. 102 ff. B. E. Malmström, Grunddragen af sv. vitterhetens bist.,

I s. 271. — Kalottpred. framdrogos sedermera såsom en af anklag, mot IL, då
han 1756 förvisades från hofvet. Schiick o. Warburg, Illustr. sv. lit. bist.

II s. 44.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free