- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
128

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skulle bibehållas i vördnad, borde man först och främst tillse,
»att med den offentliga gudstjänsten vid hofvet skickligen
tillgår», och att de brister, som i detta afseende kunde förefinnas,
beifrades. Vidare borde man ej låta den offentliga
gudstjänsten »komma i så gräseligt förakt och vanvördning» genom ett
för vidsträckt bruk af huspredikningar, som nu »på 40 ställen
hos herrar och fruar hållas». För detta ändamål önskade han
vidare, att kyrkopatrulleringen iakttoges.1) Då ärkebiskopen
föredrog detta ärende, hoppades ståndet, att hans anförande »måtte
gifva anledning till så lyckliga påföljder, som kunde förekomma
alla rättsintes suckan öfver det fördärf, hvilket härutinnan sig
inritat» *).

Äfven från andra håll hördes liknande klagomål. Lunds
stifts prästerskap anför i sina besvär nödvändigheten af att
åtgärder vidtagas mot »det uppenbara förakt för Guds heliga ord,
de högv. sakramenten, för kyrkodisciplin och allt, hvad
gudstjänst och kristendomen heter, hvilket i dessa tider stigit till
en sådan höjd, att det mest aldrig någon tid varit värre, helst
som det på många ställen anses såsom förnämt att tänka,
jämväl ock tala fritt om Gud och de heliga ting, att räkna, såsom
de kallat, för bigotage och Superstition den utvärtes
gudstjänsten och helig vördnads betygande för det gudomliga majestät
medelst händers sammanläggande vid böner, knäböjande och
dylikt mera».’- Vidare heter det, att många läto förleda sig att
»genom fritänkeri och religionsförakt distinguera sig ifrån
allmänheten, visande för alla, att de äro fria och ej sådana
kreatur. som så mycket behöfva frukta skaparen eller dependera af
Gud». Häremot föreslår prästerskapet allehanda världsliga straff.
Den, som innehade någon statens tjänst och »i någon måtto
antingen visade förakt för den allmänna gudstjänsten, i det han
sällan komme till kyrkan eller därstädes läte förmärka ett fräckt
och anstötligt uppförande» eller ock »visade sidovördnad för
Herrens hel. nattvard eller understode sig om Gud, hans försyn
och höga egenskaper, religion och hans trosartiklar eller
predikoämbetet såsom en Guds ordning eller vår kristliga
församlings ceremonialiska inrättning föra några fria och anstötliga
diskurser», borde mista ämbetet, och där detta ej hjälpte,
föreslogs landsförvisningsstraff. Den, som icke innehade statsämbete,

’) Pr. st:s ensk. handl. 1755, 56, n:o 23. 2) Pr. st:s prot. d. 2 Mars 1756.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:16:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lhrelig/0141.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free