- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
130

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med ledning af ett ståndets protokollsutdrag *) uppsatte förslag
till sådan förordning2). Denna strandade dock på adelns ocli
borgarnes motstånd. Däremot stadfästes i enlighet med
depu-tationens förslag i k. m:ts resolution på prästeståndets besvär
de författningar, som angingo »sön- och högtidsdagars behöriga
firande, och att på dem intet själfsvåld, svalg och dryckenskap
eller annan oordning må föröfvas».

Vid 1765—1766 års riksdag fördes vidlyftiga förhandlingar
i föreliggande fråga. I det föregående har blifvit anmärkt, att
de rationalistiska predikningarna hos en del präster blefvo
föremål för anmärkning från prästeståndets sida. Öfver sådana
predikningar klagas i ecklesiastika deputationen vid nyssnämnda
riksdag 3). Det heter i deputationens protokoll, att det vore att
önska, att särskildt konungahuset föregick allmänheten med ett
lysande föredöme i afseende på gudsfruktan. Prästeståndet
vill väl icke tvifla på att allt skickligt tillgår i k.
kofförsam-lingen. »Dock likväl», säges det vidare, »har å andra sidan
några k. botpredikanters nu för tiden vedertagna predikosätt
billigt ådragit sig ståndets uppmärksamhet». Så får man stundom
i hofförsamlingen höra sådana predikningar, »som innehålla
moraliska ämnen och yrka lefvernets förbättring med blotta
förnuftets sunda bruk, hvarmedels ej annat ske kan, än att det
uppenbarade ordet måtte råka uti osmak och vanvördning».
Önskligt vore därför, att »mera mogna och lärda och nitiska
män» ombetroddes denna ansvarsfulla tjänstgöring. Klandret
öfver ett rationalistiskt predikosätt drabbade icke blott
botpredikanterna. Ärkebiskopen, med hvilken flera ståndets ledamöter
instämde, förklarade vid ett deputationens senare sammanträde,
att det nuvarande predikosättet i allmänhet vore alldeles
förkastligt. »En del präster», säger han, »beflita sig om en
osmaklig vältalighet samt att i sina predikningar behaga med utsökta

!) Af d. 3 juli 1756 (pr. st:s ensk. handl. d. ä.. n:o 60.) -) Bland annat
föreslås, att den, som öfver år och dag oaktadt påminnelser afhåller sig från
nattvarden, enligt kyrkolagen skall anses såsom »okristen» och »således ilfvon
ovärdig att njuta befordran eller att vara ombetrodd om sådana förrättningar,
som i synnerhet fordra en kristlig bekymmersamhet och omtanke — — —
Skulle han ock intill dödsstunden framhärda uti sådan hårdnackenhet och
motvilja, skall han androm till varnagel begrafvas i stillhet». Se allni.
be-svärsdep:s akter 1755, 56, n:o 4, pr. st:s arkiv. 8) Eckl. deput. vid denna
tid utgjordes af ett utskott af pr. st., som hade att förbereda kyrkliga ärenden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free