- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
131

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

granna och högtrafvande talesätt; andra åter inrätta sina
predikningar nppå sunda förnuftets bekanta sanningar*, hvarvid
dessa, på grund af den filosofiska form de erhöllo. blefvo lika
obegripliga för menigheten som de förra. En annan talare
framhöll, att detta borde genom cirkulärbref föreställas
prästerskapet vid riksdagens slut.

Afven andra frågor, som särskildt rörde sig om
hofförsam-lingen, kommo på tal i deputationen. Så var det fråga om de
höga k. barnens uppfostran och dagliga gudaktighetsöfningar*
samt kyrkodisciplinens handhafvande i nämnda församling. Man
öfverenskom att af öfverhofpredikanten infordra hans
riksdags-berättelse angående församlingens tillstånd.

Emellertid förbjöds honom af rådet att afgifva sådan
berättelse. Han anhöll därföre att få skriftlig del af hvad
prästeståndet ville förelägga honom till besvarande, då han både
fullständigare och med större tillförsikt skriftligen ville utlåta sig
öfver detta ömma och laggranna ämne*. En sådan skrifvelse
tillställdes honom också, hvarpå något svar dock ej tyckes hafva
lämnats 1).

Afven de enskilda predikningarna hos medlemmar af adeln
blefvo föremål .för anmärkning i deputationen -). Man
beklagade. att genom missbruk af den åt riksråden i detta afseende
medgifna rättigheten både deras tjänare och andra personer

i) Skrifvelsen innehåller följande frågor: om den offentl.
gudstjänsten å sön- och högtidsdagar i k. hofkapellet förrättas på föreskrifna
tider — hur med den enskilda gudstjänstens förrättande på galleriet tillgår

— om offentlig gudstjänst hålles på apostladagarna — om de föreskrifna
bönestunderna iakttagas så väl i k. hofkapellet som hos de kungliga
en-skildt, samt om de efter önskan frekventeras — om vid det i
hofförsam-lingeh nu brukliga predikosättet kan vara något att erinra — om några
obehagliga spår till fritänkeri och religionsförakt förspörjas inom församlingen

— om för öfrigt några omständigheter i en eller annan måtto skulle sig före-

tett, som kunde pröfvas tarfva bot och bättring. — SkrifV. finnes bl. stånd:«
onsk. han dl. n:o 207. i) 2) Redan vid riksdagen 1755, 50 hade ärkebiskopen

tillställt riksråden, hvilka rätten att hålla enskilda predikningar enl. K. L.
tillkom, en promemoria, upptagande några ståndets önskningar, som raden
lofvat i det väsentliga att efterkomma. Ilen hade också den verkan, att
Stockh. konsist. följ. riksdag kunde meddela ståndet, att »några af dra exc.
understundom bevistat den offentliga gudstjänsten, såsom ock en och annan
offentligen begått den hel. nattvardens. Se ärkebisk:s promem. bl. pr. st.:s
ensk. handl. 1755, 50. n:o 80, pr. st:s prot. d. 25 Okt, 1750, Stockh. kons.
riks-dagsber. af d. 10 Okt. 1700 (pr. st:s ensk. liandl. 1700—02, n:o 192).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:16:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lhrelig/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free