Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
passionspredikningarnå». Öfverhofpredikanten borde årligen
inkomma till rådkammaren med berättelse, huru han funnit
religion och gudstjänst handhafcl vid hofvet, »hörandes för öfrigt
hofprästerna såväl som ordets tjänare i allmänhet i predikande
rätta sig efter kyrkolagens II kap. 2 § och grunda sina
betraktelser på den heliga skrift, men icke på världslig visdom, så
att i offentlig gudstjänst må höras evangeliska predikningar
och icke filosofiska dissertationer, på det Guds ord må behålla
sin egen stund och ställe och okonstladt öfva sin öfvertygande
kraft på åhörarenas hjärtan»1). Några sådana åtgärder, som
prästeståndet föreslagit, vidtogos ej. enär de ej funno understöd hos
medständerna2).
Då vid 1765—1766 års riksdag tryckfrihet infördes,
upp-liäfdes väl ej censurtvånget för teologiska arbeten 3). Dock kunde
prästerskapet ej förhindra, att under skydd af den nya friheten
böcker och skrifter i kristendomsfientlig anda spriddes, livilka
med begärlighet lästes af allmänheten. Afven öfversvämmades
bokmarknaden af främmande arbeten i samma anda. Så yttrar
Stockholms konsistorium i sin riksdagsberättelse 1769, att man
kunde sluta till en »olycklig smak för fritänkeri, som helst ibland
vår tids ungdom vill ju längre ju mer taga öfverhand», af
dylika skrifter, »som på främmande språk hopetals utkomma» och
hvilka »sorgfälligt på våra boklådor efterfrågas och med mycken
begärlighet låsas». Författarne till dessa skrifter söka genom
sina alster försvaga den heliga skrifts historiska sanning och
reducera den kristna läran till ett slags mytologi samt »kasta på
hela religion en gudlös ridicul»4). Ständiga klagomål ingingo
ock till k. m:t angående denna sak, hvilka ledde till att cen-
’) Finnes bl. ständernas protokollsutclr. i borg. st:s arkiv, n:o 45. —
Tryckt lios "VVallqyist. Ecclesiastique samlingar, rlel I s. 399 ff. -)
Emellertid ingingo ständ. samtid, härmed d. 29 Sept. till k. m:t med en skrifv., lrvari
föreslogos åtskilliga »medel till befrämjande af lagarnas behöriga
verkställighet bland rikets ämbetsmän och öfriga undersåtar». Bland annat begärdes,
•att den, som sökte inträde vid något ämbetsverk, skulle liafva att »förete
bevis därom, att han H. högv. nattvard icke försummat». Prokanslerer och
rektorer vid universiteten skulle hafva att vaka öfver att »professorer och
öfriga docentes flitigt bevista den allmänna gudstjänsten». Vid rådsämbetens
besättande borde särskildt afseende fästas vid de ifrågakommande
personernas »aktning för religionen och renhet i läran». livad ständerna förslagit
fastställdes genom k. förordning af d. 12 Nov. 1766. 3) Tryckfrih. fürordn,
d. 2 Dec. 1766, Modée, Utdr. ur publ. handl. 4) Pr. st:s ensk. liandl. 1769, n:o 123.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
