- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
143

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PRÄSTESTÅNDETS, BORGARSTÅNDETS BESLl’T.

143

deputation återkom och meddelade, att frågan vore under
debatt i dessa bägge stånd. Det påyrkades därföre, att beslut
genast skulle fattas för att kunna delgifvas, innan ärendet
blit-vit afgjordt af medständerna. Oaktadt liliiga protester från de
anmälde talarnes sida1) skreds till afgörande, hvarvid frågan
»med en oändelig hetta», säger Chydenius, afslogs.

Då ärendet samma dag företogs i borgarståndet, inleddes
frågan med uppläsande af fri h. Ramels memorial samt af adelns
protokollsutdrag. Borgarne tyckas så godt som enhälligt liafva
varit för förslaget, åtminstone uppträdde ingen talare emot
detsamma. Särskildt framhölls här den vinst landet skulle liafva
af inflyttande arbetsdugligt folk, och att ingen fara vore för
handen, att de främmande med sina läror skulle besmitta
landets invånare. Naturligtvis passade man också på att framkasta
förebråelser mot prästerskapet för dess motstånd. En talare
yttrade, utan tvifvel helt orättvist: »Hvem är, som icke finner, att
förnämsta orsaken till detta måls afslående hos prästerna2) är
deras maklighet, den de söka bevara, emedan religionsfriheten
gör deras arbete drygare, ökar deras omsorg om ungdomens
grundliga undervisning i vår kristliga tro och äskar en större
vaksamhet af dem. Men sådant blifver icke skäl emot
religionsfriheten» (Borgm. Kiörning)3). — I detta stånd yrkades dock
ytterligare några inskränkningar. En talare berörde frågan om
judarna och erinrade, huru dessa penningmagnater öfverallt sökte
tillskansa sig landets förmögenhet. Det kunde hända, att de, när
de till sin belåtenhet riktat sig. åter utflyttade. För att
förekomma detta borde det ej tillåtas dem att, sedan de en gång
slagit sig ned i landet, åter lämna det. Afven yttrades, att
religionsfriheten ej borde gälla judarna, emedan »de voro för väl

’) Dompr. Pant yrkade att enl. riksdagsmannarätt få yttra sina tankar
till protokollet. -) Den från pr. st. afsända deput. hade redan anmält frågans
utgång i detta stånd. a) Ett helt annat omdöme fälldes om prästerskapet i det
prot. utdr., hvari bonde st. tillkännagaf sitt i fragan fattade beslut. Här säges.
att bland de välsignelser, hvarmed den högste bevisat sin nåd mot Svea land.
■ äro visserligen de trogne herdar och nitiske väktare han sändt till detta
folk. som med lära och lefverne, predikningar och undervisningar icke
allenast bibehålla allmogens hjärtan och öfvertygelse vid vår sanna lära och därur
med sorgfällighet gifva barnen nödig och öfvertygande kunskap, utan äfven
genom vikten af våra evangeliska sanningar samt det företräde, vår religion
ostridigt äger, kunna under sitt sorgfälliga bemödande förorsaka fleras
omvändelse». Hondo st:s mein. bl. (Riksdagshandl. Ii78, Ul i borg. »t.s aik.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free