- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
147

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fallande svar. Det meddelades ständerna vid plenum plenorum
å rikssalen följande dag d. 25 Jan. Dessförinnan liade rådet
erhållit del såväl af riksdagens framställning som af det svar
konungen ämnade afgifva. Därvid yttrade sig riksrådet grefve
Falkenberg mot detta senare. Han befarade, att den
ifrågavarande friheten skulle hafva ilera olägenheter än förmåner, om
några betydande inflyttningar af katoliker ägde rum. Det vore
stor skillnad, menade han, mellan Sverige i detta afseende och
andra länder, som hysa inom sig egna undersåtar af olika
bekännelser. Han var därföre af den åsikten, att konungen helt kort
borde afgifva den förklaringen pir ständernas skrifvelse, »det
k. m:t ville detta angelägna ärende, som först vid riksdagens
slut af dem blifvit anmäldt, uti närmare öfvervägande taga».
De öfriga medlemmarne af riksrådet tillstyrkte däremot det al
konungen uppsatta svaret1).

K. nr.t förklarar sig samtycka till ständernas proposition
med de däri gjorda förbehållen. Detta gjorde han så mycket
hellre, som han ansåg »vår sanna lära på så oomkullstötliga
grunder befästad och i alla svenska mäns hjärtan så rotad, att
ej något mera kan vara att för henne frukta, helst riksens
ständer tagit alla de mått, som kunna hindra en fåkunuig
menighet att blifva förledd och förvillad». Därvid gör konungen dock
ytterligare ett tillägg, hvari han förmodar, att riksständerna med
honom instämma, nämligen att det förbjudes att af trycket
ut-gifva sådana böcker, som »kunde bestrida vår sanna religions
dyra grundsanningar och söka att kasta villrådighet i de mindre
upplystes sinnen». Slutligen försäkrar konungen, att han, »själf
född och uppfödd i den sanna evangeliska läran, och som nu
besitter den tron, hvilken af tvenne stora konungar, hvilkas
namn han bär, blifvit lysande igenom deras nit för den sanna
läran — — med ej mindre uppmärksamhet än zéle skall vaka
öfver kyrkans renhet och den rätta evangeliska lärans
bibehållande, hvilken genom Gustaf I:s mod och ståndaktighet blifvit
här i riket införd och för hvilken Gustaf Adolf uppoffrat sitt
dyra lif» 2). .

I riksdagsbeslutet af den 26 Jan. samma år intogs belutet
om religionsfrihet med de nämnda inskränkningarna. Sålunda

p Se prot. i kammarärend. d. 25 Jan. 1779. Afskr. däraf bland
»Riks-dagsliandl. för åren 1778 o. 1779» i pr. st:s arkiv. -) Konungens svar af d.
25 Jan. finnes bl. ofvannämnda »1778 års riksdagshandl.», n:o 5.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free