- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
149

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FÖRORDNINGEN RÖR. RELIGIONSFRIH. IfSl.

140

ståndet» eller som »intalar någon sina religionssatser eller
utsprider sina legender». Husbonde och förman, som tvingade
någon af sina tjänare eller underhafvande att bevista
främmande religionsöfhing, likasom den, som lockade andra att
deltaga däri och affalla från lutherska läran, vore äfven förfallen
till böter. Hvad de på riksdagen beslutade inskränkningarna
beträffade, förklarades, att ehuru de främmande ej fingo inrätta
offentliga skolor, ägde de dock rätt att låta undervisa sina barn
af sina lärare eller andra enskilda personer. Förbudet mot
missionärers antagande och afsändande inom och utom riket skulle
ej hindra deras lärare att på kallelse besöka och med
förrättningar betjäna trosförvanter på sådana orter i riket, där
särskilda församlingar ej funnos. Förbudet mot allmänna
processioner gällde endast offentliga platser, torg och gator, men ej
»invigning af deras kyrkor, kyrkogårdar och klockor eller någon
af deras ceremonier, som inom slutna kyrko- och
kyrkogårdsportar kunna förrättas». Hvad riksdagsmannarätten anginge,
åtnjöts sådan på grund af k. kung. d. 27 Aug. 1741 redan af
de reformerte, hvarföre desse bibehöllos vid denna rättighet. Andra
främmande trosbekännare kunde dock »såsom medlemmar af
staten eliurn icke af församlingen ej förvägras att deltaga i
riksdagsmannaval, ehuru de ej själfva kunde väljas till
riksdagsmän J). — De främmande fingo cj förvägras tillträde till den
offentliga gudstjänsten i lutherska kyrkor. Den, som hädade
»deras särskilda meningar eller heliga bruk . skulle därför
straffas med böter. - De författningar, som stodo i strid mot livad
i denna förordning stadgats, förklarades upphäfda.

Angående äktenskap mellan personer af olika bekännelser
och barnens uppfostran i sådana äktenskap skulle gälla, livad
som redan var stadgadt i afseende på de reformerte genom
k. brefvet af d. 21 Aug. 1765, om hvilket ofvan blifvit taladt.
Sålunda, var mannen lutheran, skulle barnen uppfostras i
lutherska kyrkan, var mannen af annan bekännelse, skulle
öfverenskom-melse härom träffas mellan kontrahenterna före vigseln, men där
det ej skett, ägde fadern bestämma öfver barnens uppfostran.
Rörande vigseln vid sådana äktenskap borde förhallas pa sätt, i)

i) När Nauman, Sveriges statsförfattningsrätt, ny uppL, III s. 312.
sägor, att det genom förordningen af 1781 bestämdes, att ingen af främmande
lära må äga riksdagsmannarätt, får det förstas med dét nämnda undantaget
för de ref.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:16:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lhrelig/0162.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free