- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
151

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skulle lian tilltalas därför *•). I 1693 års handbok infördes också
ritual för deras dop. — Sådan förblef enligt gällande
författning-judarnas ställning allt fortfarande.

Visserligen erhöllo de judar, livilka såsom Ivarl XILs
borgenärer följde konungen till Sverige till och med rätt till gemensam
religionsöfning i landet. Amiralitetskonsistorium i Karlskrona
gjorde nämligen 1717 förfrågan, huruvida i betraktande af
kyrkolagen åt de judar och turkar, som inkommit i landet, nämnda
frihet kunde beviljas. K, m:t förklarade, att dem ■ fuller intet
bör betagas inom lyckta dörrar att öfva deras gudstjänst,
jämväl judarna att låta omskära sina barn inom lyckta dörrar,
emedan de icke som undersåtar, utan som främmande sig här i
landet uppehålla, hvarför ock dem bör efterlåtas på någon
tjänlig plats utom staden att begrafva deras döda, enär någon af
dem skulle igenom döden afgå». Men om prästerskapet -med
goda skäl» kunde öfvertala någon af dem att antaga den
kristna tron eller låta sina barn döpas och uppfostras i den rätta
läran, »så vore det både Gud och konungen behagligt: -).

Härmed var ingalunda 1685 års förordning upphäfd. Det
visade sig bäst några år därefter. Borgmästare och råd i
Stockholm gjorde. 1722 hos öfverståthållaren förfrågan, om icke de
judar, som uppehöllo sig i staden, skulle i kraft af
sistnämnda förordning tillhållas lämna landet, »helst som de icke
allenast skola föra ett misstänkt lefverne och borgerskapet uti
dess handel prejudicera, utan ock tubba deras drängar och
pojkar till oanständigt förhållande mot sina husbönder».
Ofver-ståthållaren, som hänsköt frågan till k. m:t, erhöll
förständi-gande att enligt 1685 års resolution förfara med i staden varande
judar såväl som turkar, »livilka senare berättas utan ringaste
afgift drifva handel borgerskapet till men och förfång 3). —
Anledningen till den stränghet, med hvilken man förfor mot
judarna, var nog ej så mycket af religiös natur som fastmer,
att de gjort sig ofördelaktigt kända. De utgjordes nämligen
till största delen af löst folk, som var illa anskrifvet för den
misstänkta handel bland allmogen, hvarmed de uppehöllo sig,
hvarför de gingo under de föga smickrande benämningarna
»schackerjudar» och »kringlöpande judar». i)

i) k. l. kap. III § 10. 2) Skrifv. till amiral, kons. i Karlskrona d. 12

Febr. 1718 (Stiernman, nyss anf. arb.). 3) Kongl. m:ts skrifv. till öfverståth.
d. R Kov. 1722, riksreg. för civ. ärenden.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0164.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free