- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
156

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stället invecklade sig i dogmatiska spekulationer, där de ej
fattade posto på predikstolen för att anfalla sina teologiska
motståndare. Ej sällan sökte de krydda sina föredrag genom
smaklösa ock föga lämpliga ordlekar och infall ’). — I sitt syfte
begagnade sig Spener ej blott af predikstolen. Han samlade
också sina åhörare, högre och lägre, till privata konventiklar,
vid hvilka själasörjaren på ett förtroligare sätt kunde komma
sina församlingsbor nära med ett varnande och tröstande
Guds ord.

Men om pietismen var erkännansvärd i mångt och
mycket, så kan dock å andra sidan icke nekas, att den innebar
frön till en skef uppfattning af kristendomen, som, om de fingo
utveckla sig, kunde blifva af fara för en objektiv, kyrklig
kristendom. Så länge Spener stod i spetsen för rörelsen, var denna
fara aldrig så stor, som då ledningen öfvergått i andra händer.
Vi behöfva blott erinra om den skuld pietismen ådragit sig
genom att vänja menigheten bort från kyrkan och den misstro
mot församlingens vigde tjänare, som ofta nog blef följden af
det skarpt betonade andliga prästadömet. Härtill kommer dess
ringaktande af lärans betydelse — särskildt den protestantiska
grundläran om rättfärdiggörelsen af tron allena — med
framhållande af den lefvancle tron på den sanna trons bekostnad.

Den pietistiska rörelsen spred sig från Tyskland öfver till
vårt fädernesland, lfeclan innan den hunnit hit, hade den väckt
farhågor bland ortodoxiens försvarare i de tyska provinser, som
på denna tid tillhörde Sverige. D:r Joh. Fredr. Mayer,
dåvarande öfverkyrkoråd för Sveriges tyska provinser, hade, innan

’) Karl Biedermann. Deutschland im 18:ten Jahrhundert, II: 1 s. 320. —
Sådant var ej heller främmande för de svenska predikanterna. Vi erinra
om kyrkoherde Possieths »hundpredikam i Biddarholroskyrkan 2:dra sönd.
i fastan 1725. Se A. Källström. Bidrag till den svenska pietismens historia,
I s. 215 f. Såsom ett sidostycke härtill kan anföras den likpredikan, som
kyrkoherden i Vemmerlöf höll öfver sin ämbetsbroder Sven Bunbom i St.
Köpinge socken, Ingelstads härad, i hvilket griftetal predikanten tröstar de
sörjande med, att den bortgångne nu har fått bättre lagenhet i Angelland,
än han hade här i Skåne, bättre i Himlahärad än i Ingelstads härad, bättre
i G-uds stad lin här vid Ystad». Och så slutar han sitt vältalighetsprof med
följande ordlek: »Om ditt namn vill jag säga: täck som en sven. grann som

on runn, fast som en bom, du hafver left ett ärligt namn efter dig».
Carval-lin. Lunds stifts herdaminne, IV s. 31 if. — Jämf. Wrangel, anf. arb. s. 153.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free