- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
168

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

riETISMEX.

168

gifna i konungens bi’ef till ärkebiskopen 1). — Detta edikt är
så till vida mildare än det för de tyska provinserna 1694
utfärdade. som landsförvisningsstraff här ej bestämmes för rikets
egna undersåtar. Något uttryckligt förbud för privata
sammankomster innehåller ej ediktet.

Ediktet trycktes och tillställes de myndigheter, som hade
att hålla hand öfver dess efterlefnad, jämte en rådets skrifvelse
med befallning att noga iakttaga, hvad konungen förordnat.
Tydligen föranleddes detta edikt ej af några åtgärder från
rådets sida, hvilket framgår af ingressen till dess bref till
konsistorierna. Däri heter det nämligen, att rådet af de inkomna
svaren på skrifvelsen af d. ’21 Okt. föreg. år -fast gärna sett?,
att icke några svärmerier förspordes, men hade k. m:t behagat
förordna, hvad ediktet innehöll-2). Ärkebiskopen har ej heller
kunnat gifva någon anledning till förordningen, enär han ej
ens inkommit till konungen med svar på dennes föregående
skrifvelse. Den mer än 70-årige ärkebisk. E. Benzelius,
besvärad som han var af ålderdomskrämpor, kände säkerligen ej
någon lust att blanda sig i dessa stridigheter, hvartill han så
mycket mindre hade anledning, som hans stift ej varit
hemsökt af några »novitetor» 3). Det lider intet tvifvel, att det var
på Mayers tillskyndan Karl XII utfärdade Lusucediktet, i
synnerhet gom denne konungens förtrogne vid samma tid vistades
hos monarken 4).

I rådets skrifvelse erinrades konsistorierna särskildt att
tillse, »att icke några förbudna och anstötliga böcker måge blifva
införda och försålda». Dessutom borde stiftsstyrelserna iakttaga
varsamhet vid böckers censurerande, att icke något komme att
publiceras, »som icke är enligt mefl den hel. skrift och våra sig
därpå grundande symboliska böcker». Vesterås konsistorium,

9 I bref till ärkebisk. af samma dat. som ifrågav. edikt uttalar
konungen sitt missnöje öfver att den genom brofvet af d. 27 Apr. 1705 gifna
befallningen ej efterlcfdes. ut. att de studerande uppehöllo sig »nu såsom
till-förono vid de beryktade, misstänkta universiteten- . I sannna bref uttrycker
konungen sin missbelåtenhet med att icke något svar från ärkebisk.
ankommit på don förra skrifv. — Lindgren, anf. arb. s. 42. not 1. -) Se rådets skrifv.

af d. 18 Juli 1700 (bl. Senatens bref 1701—1706). 3) Se ärkebisk. skrifv.
till rådet d. 18 Juli 1706 bl. Upsala kons. skrifv. t. k. m:t. •*) Att Mayer
redan på denna tid ansågs såsom författare till de utkomna edikten. framgår
af en i det följ. omnämnd skrifvelse från pomm. regeringen till konsistorium
i Greifsw. d. 7 Jan. 1707 (so s. 172).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free