- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
178

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1708 i fråga om den för irrläror och enskilda sammankomster
anklagade pastor Krüger i Riga. Förhållandet var nämligen,
att denne blifvit åtalad för sådana förseelser och af
konsistorierna i Riga och Pernau 1704 dömd till afsättning. En
sedermera i Stockholm nedsatt kommission, bestående af både präster
och lekmän, afgaf det utlåtande, att den anklagade väl »öfverilat
sig och ovarsamt talat», men ansåg honom dock icke hafva
gjort sig förtjänt af det ådömda straffet, »helst emedan han
icke vist sig envis, när han därom är blifven påmint, utan
återkallat och ångrat de fel, som han har begått», hvarför han borde
slippa med en varning. De båda konsistorierna hade däremot
gjort sig skyldiga till påminnelse. Rådet, som underställde
konungen saken, instämde i kommissionens utlåtande, men den
frånvarande monarken förklarade i nyssnämnda skrifvelse, »att
vi helt andra tankar om denna saken hafva fattat» samt att
kommissionen handlagt målet »lamt- och sökt att ursäkta den
anklagades villfarelser. Därjämte erhöll rådet en sträng
tillrättavisning för dess efterlåtenhet och fick befallning att låta
uppkalla kommmissionen för att meddela den en skrapa.
Konsistorierna berömdes däremot för sitt ådagalagda nit, och
afsätt-ningsclomen öfver Krüger stadfästes 1). Det var ej underligt, att
rådet nu ej ville göra sig saker till ytterligare anmärkningar
från det hållet *). — Dessutom förspordes, att sammankomsterna
fortfarande pågingo. Studenten Tellman — en af deltagarne i
konventiklarna hos Carelberg — hade d. 4 Febr. varit uppkallad
i konsistorium, enär han brukat »anstötliga talesätt» i en
predikan, som han hållit i exc. Wredes hus. På tillfrågan i
konsistorium tillstod han, att konventiklarna fortforo. Hvarje
söndagseftermiddag kom man tillsammans och samtalade öfver
dagens predikan,, hvarvid äfven sång och läsning förekom. Vid
dessa tillfällen voro understundom främmande personer
närvarande. Tellman själf hörde till huset såsom informator föi
myntmästarens son. Om de fortgående sammankomsterna erhöli
rådet kännedom genom konsistorienotarien, då han vid ofvar
nämnda tillfälle var uppkallad 3).

!) Konungens bref finnes i ITistor. handl. IV, s. 187. s) Horn erin
rade under öfver läggningarna om. liuru Klüger afbad sina förseelser och vill
farelser, från hvilka hau ville afstå, hvarför »kommissionen förorsakade;
att intercedera för honom hos k. m:t, men konungen ifrade detta dock så högt
att han lät ta prästen af honom, och (han) måste bort utan all nåd». Prot
d. 14 Febr. a) Kons. prot. d. 4-, 11, 18 Febr.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 14:58:21 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free