- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
180

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vi hafva ansett oss något närmare böra ingå på
förhandlingarna i rådet angående denna sak, då de ej äro utan vikt för
ett rätt bedömande af rådets ställning till pietismen. Vi hafva
sålunda funnit, såsom vi redan förut haft tillfälle påpeka, rådet
ledt af en för tiden rätt försonlig anda, och att de kraftåtgär-

der. det ansåg sig nödsakadt att vidtaga, föranleddes af det
allvar konungen vid upprepade tillfällen ådagalagt. Däremot hafva
vi ej någon anledning att närmare vidröra de af kommissionen
med de anklagade anställda förhören. Anmärkas bör blott, att
kommissionens sammanträden liöllos från den 20 till den 27 Apr.,
hvarunder. förutom de nämnde Wolker, Carelberg och Lybecker,
som kunna betraktas som rörelsens hufvudmän, åtskilliga andra
personer förekallades till förhör. Undersökningen leddes på ett
erkännansvärdt hofsamt sätt af ärkebiskopen, som sökte gifva
åt densamma så måttligt omfång som möjligt. Hvad man
egentligen hade att anmärka mot de tre anklagade var, att de hållit
sammankomster i sina hem och därvid »framfört själfgjorda
böner och förklarat den hel. skrift, såsom dem i sinnet kommit».
Härmed hade de fortfarit i trots af konsistorii förbud. Sådana
sammankomster voro dock olotliga, och kommissionen åberopar
härför åtskilliga förordningar. De anklagade invände däremot
till sitt försvar såväl inför kommissionen som förut i
konsistorium, att de af dem hållna andaktsstunderna »icke sträfva mot
k. förordningar». Emellertid visade de sig nu medgörligare än
inför konsistorium, i det de förklarade, att då de nu fått veta,
att det stode i strid mot förordningarna att hålla sådana
sammankomster, så ville de rätta sig därefter*). Vidare invände
de nu som förut, att de ej sammankommit »ordinarie», utan af
en händelse. De hade ej kunnat visa bort dem, som infunno
sig, och deras afsikt hade varit god2).

Sedan kommissionens förhandlingar afslutats, uppsattes och
underskrefs af samtliga medlemmar däri en berättelse, hvari
först en kortfattad redogörelse lämnas för förloppet vid de med
de anklagade anställda förhören. Därefter framställde komm i t- 1

1) Oaktadt detta löfte från pietistemas sida tyckas de dock fortfarande
liaft gemensamma sammankomster, om de ock därvid iakttagit större
försiktighet. Åtminstone berättar den nämnde Amcrin i ett bref till prosten
.1. Troilins af d. 18 Ang. 1713, sålunda under det ärendet sedermera hvilade
hos senaten, att t sitt ofog afstå de förförda intet med, utan de talrika
sammankomsterna äro allenast något inställda». — Brefv. finnes i k. bibi. 2) Se
»Relation om det, som förelupit etc., ofv. anf.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:16:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lhrelig/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free