- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
182

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jämte denna berättelse följde ock en »sententia» eller
utslag, kvar i dels redogöres för de förseelser, som de anklagade
låtit komma sig till last, dels för det straff, som kommissionen
ansåg böra dem ådörnas. De hade emot k. m:ts religionsstadgar
och många förbud alltifrån 1702 i. ett och annat hus hållit sina
sammankomster med »själfgjorda böner», psalmsång och
förklarande af den heliga skrift. Vidare hade de från främmande
orter förskaffat sig böcker, som innehöllo skadlig lära, fällt omilda
och försmädliga omdömen om prästerna, påstått sig vara i
besittning af en särskild upplysning, vara »lärda i den hel. andas
skola«. Slutligen hade de genom sin själftagna
gudaktighetsöf-ning förargat fromma och enfaldiga kristna. Genom allt detta
hade de anklagade gjort sig skyldiga till en dristig olydnad mot
öfverhetens bud samt låtit sig komma en »nyfiken villfarelse i
läran» till last. Den visade olydnaden borde beläggas med
världsligt straff, och skulle detta straff lämpas »efter Sveriges
lag och andra k. förordningar». Det öfverlämnades åt rådet att
bestämma detsamma. För den senare förseelsen borde de åter
åläggas att skriftligen afsäga sig alla villfarelser, »som sträfva
emot den hel. skrift och våra symboliska böcker», samt förbinda
sig att upphöra med de olofliga sammankomsterna och åtnöja
sig med att »hvar för sig eller hvar husbonde med sitt husfolk»
lofva Gud och betrakta hans hel. ord samt låta sig »fiiteligen
af sina själasörjåre undervisas i de lärostycken, hvilka de ej
rätteligen fattat hafva». Om någon »i sin envishet framhärdar»,
skulle han enligt kyrkolagens föreskrift uteslutas från Guds
församling, till dess han lofvat och bevisat rättsinnig bättring1).

Sedan kommissionens skrifvelser inlämnats till senaten,
dröjde det, innan något svar därifrån afhördes. Rådet var
nämligen upptaget med åtskilliga viktiga ärenden — om ständernas
sammankallande för att öfverlägga om den allmänna nöden,
angående prinsessans deltagande i rådets öfverläggningar m. m.
-som gjorde, att denna fråga tills vidare sköts åt sidan. Då den
efter några månader anmäldes2), beslöts att, enär saken för
närvarande ej kunde företagas till slutbehandling, tills vidare
uppdraga åt ärkebiskopen att uppsätta projekt till den föreslagna
varningsskriften. I öfverensstämmelse med af Spegel uppsatt
förslag utkom på grund häraf d. 1 Dec. 1713 en af rådet utfär-

Kommissionens berättelse och utslag finnas intagna i ilen
ofvan-nämnda Relation etc. -) D. 17 Nov. 1713, se rådsprot.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free