- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
186

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

186

hjärtans ängslan» hört. att hemliga konventiklar ännu hållas.
Det hade gått så långt, »att en del af läroståndet offentligen i
sina predikningar bruka allehanda anstötliga och tvärt emot vår
rena läroart och våra symboliska böcker stridande expressioner»
samt uppväcka misstro mot sitt eget stånd, hvarigenom de väcka
förargelse i församlingen »och många enfaldiga själar, som slika
subtiliteter icke penetrera kunna, uti irring och oreda äro bragta»,
så. att de snart icke veta. hvern eller hvad de skola tro. På
grund häraf föreslås, att i stället för de tid efter annan tillsatta
kommissionerna en ständig kommission förordnas i Stockholm,

■ hvar est alla de mål, som till religionens vidmakthållande och de
däröfver fattade plakaters och förordningars handhafvande i
någon måtto höra, kunna tillbörligen skärskådas, examineras och
efter Guds ord, efter våra libros symbolicos samt efter högst
be-mälta k. stadgar behörigt afdömas må». Medlemmarna skulle
endast utgöras af präster, nämligen deputerade från stads- och
hofkonsistorierna, »de där under en viss prseside jämte flera
därtill utsedde theologis, när så nöden fordrade, sammanträdde
om det högst angelägna religionsväsendet att konsultera».
Därjämte borde en ordinarie actor c aus te förordnas, som ägde
»kapacitet och skicklighet till ett så viktigt ärende» samt
kännedom om de utkomna religionsplakaten *).

Någon sådan kommission kom dock aldrig till stånd.
Skälet därtill torde vi finna, i hvad som redan blifvit nämndt om
rådets obenägenhet för strängare åtgärder. Måhända ansåg sig
regeringen ock i det nyinrättade högsta ombudsmannaäinbetet
äga en säkerhet för att lagar och författningar i detta mål ej
skulle kunna öpåtalt öfverträdas. Detta ämbete hade nämligen
sig ålagdt att hafva tillsyn öfver efterlefvandet af k. m:ts
förordningar. Dåvarande högste ombudsmannen grefve
Lillien-stedt ingrep verkligen också mot pietismen. Vi hafva redan
nämnt om hans klagomål i rådet 1714 öfver att konventiklarna
fortgingo. Vid samma tillfälle utlofvade han att draga försorg
om förordningens af år 1713 förnyade publicerande -). På hans
befallning lät Stockholms konsistorium kort därpå utfärda en
kungörelse * 3), hvari det heter, att »en part ännu skola finnas, de

b Skrifvelsen är undertecknad af 9 prästmän, bland andra af biskoparna
Lang, Gezelius och lser samt Stockholms kons. preses, kyrkob. Törling. —
Finnes bl. acta éccl., religionsmål rör. piet. 3) Rådspr. d. 8 Dec. 1714.

3) Af d. 18 Dec. 1715, finnes bl. acta eccl., religionsmål rör. piet. Jämf. ock
Lillienstedts skrifv. t. k. m:t d. 5 Jan. 1715 bl. h. ombudsm:s skrifv. t. k. m:t.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:16:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/lhrelig/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free