- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
194

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Rörelsen antog också en allt betänkligare karakter.
Hittills hade den ej varit egentligen separatistisk. Vid sidan af
de enskilda sammankomsterna kunde rörelsens målsmän också
bevista den kyrkliga -gudstjänsten. Nu däremot söndrade sig
åtminstone en fraktion af pietisterna allt mer afgjordt från
kyrkan och öfvergaf församlingsgudstjänsten. Nattvarden ville man
ej begå tillsammans med dem, som voro af annat sinne, eller
mottaga af prästman, som ansågs opånyttfödd. Därför öfvergaf
man helt och hållet dess bruk1), eller ock samlades man till
dess åtnjutande i någon kyrka, hvars pastor ägde pietisternas
förtroende 2). Misstron till prästerskapet tilltog. De prästmän,
som icke anslöto sig till deras parti, beskylldes af pietisterna
för att icke vara rätta präster, utan opånyttfödda, oomvända,
oandliga, köttsliga m. m. Föraktet för de många förordningarna
visar sig allt mera uppenbart. Man eftersträfvade tydligen
martyrskap för att genom den helgongloria, som därmed skulle
vinnas, äfven vinna beundran och anhängare. De förmaningar
som de mest hofsamma af prästerskapet gjorde dem, möttes med
förakt och afvisades. Kyrkoherde Nordberg berättar, huru en
person söndagligen höll sammankomster från kl. 4 till 8 eft. midd
Då nämnde kyrkoherde i vänlighet föreställde honom det orätts
däri, och huru det stod i strid mot förordningarna, förklarade
han, att man måste mer lyda Gud än människor: och då han
erinrades om den risk, för hvilken han utsatte sig, svarade han
att han vore redobogen att gå i döden för Kristi skull. Näi
konsistorium förekallade honom och bad honom upphöra med
sina sammankomster, blef följden endast den, att vid nästa kon-

o. andra koncept. 1723, n:o 40). — Hvad predikanter frän de skilda lägren —
Possietli och Tollstadius —-i detta afs. kunde prestera, i det de verkliger
sökte öfverbjuda hvarandra i hänsynslösa beskyllningar, anföra vi nedan
Dessa strider., som utkämpades från predikstolarna, föranledde förslag i pr. st
vid riksdagen 1723. att hufvndstadeiis prästerskap skulle uppkallas i ståndel
och »åtvarnas att ej af predikstolarna emot hvarandra utfara och därmec
församlingen turbera och oroa». Pr. st:s prot. d. 18 Sept. 1723 § 9. Jag hai
oj funnit att så skett, b Såsom skäl härför förebärs understundom, att de vort
»i don grad af fullkomlighet?, alt detta saliglietsmedel ej béhöfdes. -) En
sådan var Samuel Kjellin, pastor vid barnhuset,’där rörelsens anhängare oftn
samlades för att erhålla nattvarden. K. erhöll i konsistorium varning,
omo-dan han kommunicerade medlemmar af andra församlingar. Camén öcl
Xordberg klaga i sitt gemensamma votum i Sickläkommissions prot. d. K
Juni 1724 (se ned.) öfver »ett nästan allmänt vedertaget löpande ifrån den
ena kyrkan till den andra».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free