- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
196

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pietisterna gifva, då det är att förmoda, att deras skildringar
ej äro fullt objektiva. Då det emellertid kan vara af intresse
att lära känna, huru desse bedömde sina motståndare, vilja vi
ej gå helt och hållet förbi, hvad den bekante prosten Grubb i
Umeå i detta afseende har att anföra, i synnerhet som han är
en representant för pietismen i dess moderatare form. Han
talar i en skrift från 172.1 om kristendomens förfall i landet, och
såsom orsak därtill anger han prästernas försumlighet i
utöfvan-det, af sitt kall och deras klandervärda lif. Han beskrifver huru
de äro underhaltiga i sina studier1). De bekymra sig ej mer
om sin församling, än att de hvar söndag »leverera sina
åhörare en predikan, sådan som hon är, själfva eller genom någon
annan». När tiden blir dem för lång, söka de på bästa sätt
fördrifva den. »då de falla mest på supande och sådant syndigt
väsende efter det bekanta ordspråket: Jiomines nihil cigendo male
arjere cliscunU. Under studietiden inskärpas ej hos dem
kristendomens etiska fordringar, utan de blifva merendels »animerade
att fliteligen lära theologiam theoretice, på det de med tiden
må ärligen föda sig och få något hedersställe», livarför de också
eftersträfva sin lärdomsgrad endast för att skaffa sig meriter.
Så anför han, hur han en gång hört en kaplan, som blifvit
magister, yttra sig: »Fanen må nu längre sitta kapellan, jag är
nu ju magister, de äro skyldiga att hjälpa och gifva mig något
bättre». — »Man hörer ju och ser ofta», säger författaren
vidare, »så många exempel på präster, som ligga rätt i grofva
laster, supa, svärja, spela, träta, slåss etc.» Sådana laster blifva
ej heller beifrade. En biskop, hos hvilken klagomål
framställdes mot en honom underlydande prästman, att han sällan vore
nykter, hade gifvit till svar, att, när ingen kan klaga öfver
»att han är fuller i kyrkan, när han skall förrätta gudstjänst och
sina ämbetsbeställningar, så låt honom dessemellan supa, så
mycket han vill, det går ingen an, han super af sitt eget».
Orsaken hvarför stiftscheferna öfverse med de felande anges
vara, att de icke voro > en hårsmån bättre än deras
underhaf-vande präster». Så framkastar han den beskyllningen mot dem,

Att fal] af grof okunnighet bland prästerskapet vcrkl. förekommit,
kan oj betviflas. Ett sådant omtalas i rådsprot. 1725. Kons. i JTornösand
hade till kyrkoherde förordnat en prästman, som »kunde livarkon latin eller
grekiska, ja, illa nog katekesen och donatan» (latinsk gramm.). Detta skulle
förehållas kons. Rådsprot. i just. är. d. 1(1 Jan, d, å.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free