- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
197

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PIETISTERNAS BESKYLLX. AXG. PRÄSTERNAS LIE.

’197

att en clel af dem äro »renommerade för största fattigdom i
studier, fylleri, svärjande, girighet, spelande och dobblande.
silf-verkannors och rahtors emottagande . Särskildt anför han utan
att namngifva den asyftade »en man, som alla veta, som dock
allenast hört dess namn, att han i alla sina lifsdagar har varit,
är och blifver den renommertaste supare, ja, ock en öfversupare.
en spelare, som förer brädspelet och kortleken med sig, hvart
han far, en svärjare, som icke kan öppna sin mun utan
svordom och bannskap, en giriger, som försäljer alla lägenheter till
den mestbjudande utan anseende till personens duktighet och
skicklighet: en sådan sitter en biskop, som skall hafva inseende
på andra präster, att de skola föra själar till himmelen 1).

Som sagdt, vi våga dock hoppas, att det ej är en fullt
opartisk verklighetsbild, som här tecknas. Men om så också icke
är förhållandet, måste tillståndet bland prästerskapet dock ej
hafva varit som sig bort. Det finna vi bekräftadt af en
skrif-velse, hvars officiella karakter gör, att vi måste tillerkänna den
fullt vitsord. Högste ombudsmannen Leijonstedt —• att han oj
tagit något parti för pietisterna, hafva vi redan sett
utfärdade 1718 en skrifvelse till konsistorierna, hvari han
uppmanade dessa att föra noga uppsikt öfver prästernas lif. Det heter
däri, att det gifvits honom vid handen, att »somligstädes icke
utan största förargelse många präster, särdeles kapellaner och
andra ringare, skola vara så förgätna af deras skyldighet och
så litet ihogkomma deras dyra ämbetsed, att de — slå sig till
lättja, svalg och dryckenskap, sätta boken och studierna å sido,
blanda sig uti förargeligt och otjänligt sällskap samt med
slagsmål, svordom och svärmande mycken otillbörlighet föröfva,
förutom det ock många icke allenast både inlåta sig i handel och
sådana sysslor och handtering, som deras stånd ingalunda
anstår, utan ock ligga i oenighet och kif så med sina medbröder,
åhörare som andra. Somliga åter skola jämväl i sina egna
hus föra ett oskickligt och förargligt lefverne». Dessutom skall
gudstjänsten på en del orter förrättas oordentligt, hvarförutom
prästerna ådagalägga vårdslöshet i fullgörandet af sin undervis-

l) Skrifv.. som bär titel: Kyrkostatens i Sverige förfall och upprättelse,
tydligen föreställd af Nils Grubb i Umeå, 17*21, linnes bl. sv. eccl. bandi. IX.
n:r 38. — Hvad Grubb berörde i sin skrifv. fram drogs ock såsom ett af
skälen för inrättandet af consistorium generale vid denna tid. Hj. Nordin,
l)e eckles. deputat. und. Fredrik I:s reger, s. 74 fi.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free