- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
200

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

200

huru. illa de af ministerio förse sitt eget samvete, livad
förargelse de förorsaka hos åhörarne, och hvad bedröfvelse de sinom
medtjänare tillskynda, som äro sömnaktiga i sitt ämbete och
förargeliga i sitt lefverne». Vidare borde de präster, som i en
eller annan måtto ■ befunnes brottsliga, blifva »allvarsamligen
förmanta med antydan, hurudan otjänst de göra både sig
själf-vom och ståndet i gemen», om med dem skulle behöfva förfaras
strängt i enlighet med kyrkolagens föreskrift1).

Anledningen till det berörda sorgliga förhållandet var till
stor del det öfverflöd af tjänstlösa krigspräster, hof- och
hjälppräster, som fanns såväl i Stockholm som ute i stiften.
Sär-skildt under en något senare tid förorsakade detta förhållande
prästerskapet ett ständigt bekymmer, och gång på gång sökte
man utvägar för att inskränka antalet af dessa tjänstlösa eller
illa aflönade präster, hvilkas prekära ställning ofta förorsakade
deras sedliga förfall.

Vi hafva sålunda funnit, att tillståndet bland prästerna på
denna tid visserligen icke var klanderfritt; men å andra sidan
var det ej berättigadt, då pietisterna skuro alla präster, som ej
voro af deras sinne, öfver en kam och bedömde dem alla lika,
i det de förklarade dem samtliga för opånyttfödda, köttsliga,
världsliga m. m.2) Vi hafva också funnit, att prästerna själfva
ej dömde så mildt öfver de felande ibland dem och ej stucko
under stolen’ med det som behöfde beifras. Häraf framgår
ock det orättvisa i en sådan beskyllning, som gjordes, såsom
vi sett, t. ex. af Grubb, att de öfverordnade ej voro en bit
bättre än sina underlydande klandervärda ståndsbröder, och att

’) Pr. st:s cirkulärbref till konsist. cl. 8 Juli 1727 (pr. st:s bref,
me-mor. o. andra koncept. 1726, 27, n:r 30). — Anledningen till att ståndet vid
dessa riksdagar finner sig föranlåtet att i särskilda skrifvelser till konsist.
beröra detta ämne. var, att man vid frågan om den ecklesiastika
deputatio-nen hade vändt sin uppmärksamhet till de brister, som förefunnos i
prästernas lif. 2) Det orättvisa häri påpekar pr. st. själft, då det i sin ofvannämnda
protest mot d. eekl. dep. fordrar den rätt. som ej bör fråntagas någon,
»nämligen först att vi måtte hållas för ärliga och redliga män, till dess annat
bevisas, sedan att den förmån, som de andra stånden njuta, må jämväl vårt
stånd förunnas», nämligen att hvad enskilda medlemmar fela ej må
tillräk-nas hela ståndet. — I Lunds stifts besvär vid 1723 års riksd. beter det ock.
att »en eller annans ant. utaf svaghet eller ondska 1. obetänksamhet begångna
fel och förbrytelser utaf åtskilliga ståndets liatave hela ståndet till
sidovördnad och förtret utan åtskillnad 1. exception» blifva tillräknade. Pr.’ st:s bref
mem. o. andra konc. 1723. n:r 85.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free