- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
204

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Värre blef riet för denne, när i slutet af 1719 en berättelse
af-p-ick från Hernösands konsistorium om att i Umeå konventiklar

0

liöllos i prästgården ocli annorstädes i staden, utan att Grubb
beifrat dessa olagligbeter. Följden blef, att regeringen i Mars
1720 tillsatte en särskild kommission för att undersöka
förhållandet. Mellankommande förkindar gjorde dock, att
rannsak-ningen i målet ej kunde taga sin börja nforrän under sommaren
1724. — Därvid inlämnades äfven å en del sockenbors vägnar till
kommissionen en skrift, hvari åtskilliga beskyllningar riktades
mot Grubb. Så anklagades lian att liafva försmädat sina
ämbetsbröder och sagt, att »norr och söder, öster och väster om
oss funnes präster, som voro själamördare». Han hade fördömt
desse och deras åhörare och förklarat, att de skulle »fara ända
till helvetes». Han hade ej varit belåten med den antagna
Svebiliska katekesutvecklingen, utan själf utfärdat skriftliga
frågor: de, som icke lärde sig dem utantill ord för ord, »rycktes
och drogos i håret samt ställdes på stolar att skämmas». Alclre
personer, som icke kunde »göra redo för sig efter prostens
frågor», nekades att gå till nattvarden o. s. v. Grubb påvisade

1 sitt svaromål, liuru de tvenne tolfmän, som inlämnat berörda
klagoskrift, ej hade mer än några fä sockenbor på sin sida.
Vidare tillbakavisade han de beskyllningar, som framställts mot
honom. Bland annat förklarade han, att han ej smädat sina
ämbetsbröder, utan endast sagt, att de, som till nattvarden
admittera dem, som voro alldeles okunniga i sin kristendom,
»icke voro rätte själasörjare, utan själamördare».

Församlingsborna ställde sig på sin pastors sida, i det
en af åtskilliga, till en del framstående personer i staden
såsom landshöfdingeämbetets medlemmar och stadens
borgmästare *) undertecknad skrifvelse inlämnades, hvari Grubb
lof-ordades såsom en mycket nitisk herde. Hans åhörare hade väl
till en början ej rätt förstått honom, enär de endast lärt känna
sådana präster, som »både i lära och lefverne hållit sig efter
denna världen och såväl predikat androm en kommod väg till
himmelen, som själfve däruppå med deras lefverne föregått».
De voro dock nu öfvertygade, att Grubb ej annat »där i
församlingen med lära och lefverne drifvit, än det som efter Guds

b Borgmästare var G-abr. Thauwonius, som sedermera själf var
anklagad för hällande af förbjudna sammankomster.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free