- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
209

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att en from ocli gudfruktig husfader, »som är väl grundad i
sina kristendomsstycken, må äga tillstånd ocli frihet, när han
efter predikningarna jämte bön och sång upprepar Guds ord
för sitt husfolk, att låta några af dess grannar och andra
kri-stendomsvänner vara med tillstädes, som af sig själfva ditkomma
och i sina egna hus till en slik uppbyggelse ej tillfälle hafva».
Likaledes borde det vara tillåtet för vänner och bekanta att
efter aftal sammankomma med hvarandra efter bevistad
gudstjänst och »i stället för onyttigt och syndigt tidsfördrif helga
sabbaten med böner, lofsånger samt Guds ords betraktelser, till
hvars annans uppbyggelse i sin kristendom». — Slutligen
hem-ställes om förbud mot att vid predikningar och akademiska
föreläsningar bruka orden pietist och pietisteri såsom ett
sektnamn »och såmedelst förvandla det ordet pietet eller
gudsfruktan, som är de rätte kristnes beröm och prydnad, till ett
smädeord, hvaraf ingen annan frukt följer, än att de enfaldigare sä
ibland lärare som åhörare, hvilka om de pietistiska trätors
sammanhang ingen rätt och grundelig kunskap hafva, måste fatta
en vanvördnad och förakt eller åtminstone en stor
kallsinnighet för en sann gudaktighet och dess öfning».

Minoriteten ansåg väl, att det borde vara tillåtet för en
far eller mor att med sina barn och tjänare förrätta andakt i
hemmet, att hålla morgon- och aftonbön, att om söndagarna höra
efter, livad husfolket lärt af predikan, att förmana det till
sorg-fällighet i sin kristendomskunskap och till ett kristligt sinne
och lif. Vidare kunde det vara tillåtet för en god vän, som
tillfälligtvis kommer till en annan, att »begynna en gudelig och
uppbygglig diskurs och jämväl, där nödigt pröfvas, slå upp
bibeln och med dess egna ord och språk så mycket tydligare
och kraftigare öfvertyga och stadfästa hvarandra». Så kunde
också en åhörare gå till sin själasörjare och begära närmare
undervisning om det, som han läst hemma eller hört i kyrkan
och hvaröfver han önskar en utförligare förklaring. Däremot bör
såsom otillåtlig stämplas en sammankomst, »som består af många,
men olika stånds personer, de där eljest hafva hvarken
skyld-skap eller bekantskap eller kommers sins emellan, utan träda
allenast tillhopa vissa förelagda tider och stunder att taga sig
en särskild andakt före». För denna sin åsikt anföra de båda
prästmännen de regler, som Spener själf dels i sin postilla »Das
thätipe Christentum», dels i andra skrifter uppställer för privata

U

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0222.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free