- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
210

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

konventiklar. Vidare framhålla de, huru sådana sammankomster
som de sist nämnda vore obehöfliga, då tillfällen ändock i
riklig mängd gåfvos att höra Guds ord och öfva sin andakt
såväl offentligen i kyrkan som vid de tillåtliga andaktsstunderna
i hemmet. Emot en vidsträcktare konventikelfrihet andrages
vidare, att irriga meningar äro oskiljaktiga från sådana
sammankomster och att de alstra förakt för predikoämbetet, den
offentliga gudstjänsten och nattvarden. De sluta med den
hemställan, att de k. förordningarna »måtte obrottsligen hållas och
efterlefvas och snarare skärpas än lindras» J).

Hvad nu de olika meningar beträffar, som gjorde sig
gällande bland kommissionens medlemmar, så må man gärna gifva
pluraliteten rätt i hvad den uttalar i sitt ofvan omtalade
beklagande, liksom man gärna ser, att den ville i någon mån
mildra konventikeltvånget. Däremot måste det förefalla
egendomligt, att den ansåg sig kunna komma ifrån, att de hållna
sammankomsterna verkligen voro emot förordningarna, då de
så uppenbart stå i strid mot såväl ordalydelsen som
andemeningen i 171.3 års åtvarning, hvilken ju ville anses såsom en
förklaring, af hvad i saken förut var stadgadt. Det ser ut, som om
kommissionens flertal velat hålla de anklagade om ryggen,
hvil-ket ock tyckes framgå af det inkvisitoriska sätt, hvarpå de för
kommissionen inkallade prästmännen behandlades. Camén och
Nordberg anmärkte också i sitt votmn, att de anklagade fingo
»både bifall och beröm och försvar af somliga den k.
kommissionens ledamöter», hvadan desse ej heller drogo i betänkande
»att försvara allt, hvad de förehaft och ännu förehafva, såsom
väl gjordt, ja så väl gjordt, att det måste heta gudlöst,
okristligt, samvetslöst, obetänkt att vilja hindra deras
sammankomster» .

Det resultat, till hvilket kommissionen kommit, kunde ej
heller undgå anmärkning i rådet. Riksrådet grefve Cronlijelm

’) Konunitterades 3’ttrande till rådet uppsattes naturligen i
öfvorens-stämmelse med flertalets mening, men äfven Camén och Nordberg hade
tillfälle att bringa sina åsikter till regeringens kännedom genom det
gemensamma votum de inlämnade. — Jag har förgäfves eftersökt kommissionens
utlåtande t. k. m:t. Innehållet däraf framgår dock af redogörelsen därför i
rådsprot. i, just. är. d. 18 Xov. 1725, livarifrån de ofvan anförda citaten äro
liilmtade. C:s o. N:s votum finnes infördt i kommissionens prot. under d. 11!
Juni 1724.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free