- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
211

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

RÅDETS UTSLAG.

211

förklarade, att den frågan ej förelåge, »om sammankomster i
gemen äro lofliga eller ej, utan om denna sammankomsten (i
Sickla) ej är stridande mot förordningarna, och därom hade
kommissionen bort utlåta sig, ty ekvad tanke man kan hafva
för sig själf om en lag, så får man intet döma om lagen, utan
efter lagen, emedan det är att presumera, att, innan öfverheten
liar gjort någon förordning, så lärer hon därvid allt öfverlagt,
och för den skull så bör den ock observeras»1). Grefve
Lagerberg gör också den anmärkningen, att kommissionen icke blott
gillar den i Sickla hållna sammankomsten, utan håller ock före,
att sådana sammankomster i allmänhet böra vara tillåtliga, »fast
förordningarna äro däremot» * i 2).

Vidlyftiga öfverläggningar fördes under loppet af år 1725
i rådet angående de båda kommissionernas — i Umeå- och
Sicklasaken — utlåtanden. Rådet ansåg såväl de i Umeå
som de i Sickla hållna sammankomsterna stå i strid mot de k.
förordningarna :!). Dock skulle deltagarne för denna gång slippa
undan med en åtvarning i betraktande af åtskilliga förmildrande
omständigheter4). Beträffande prosten Gfrubb var rådet
fullkomligt enigt, då det förklarade, att han icke ägde någon del
i ansvaret för de i Umeå hållna konventiklarna, och för öfrigt
ansåg honom fullkomligt oskyldig till de anklagelser, som riktats
mot honom, »varandes eljest af rannsakningen nogsamt att
förmärka, utom hvad eljest bekant är, med hvad stor flit, möda
och bekymmer prosten Grub b efter Guds ord, symboliska
böckerna och kyrkoordningen sin anförtrodda församling förestått
såväl med predikningar och katekismi förhör som privata och
enskilda undervisningar». K. m:t pröfvade därför rättvist, att
prosten Grubb »efter dess död bör till godo njuta det väl-

l) Rådsprot. i just. är. cl. 12 Nov. 1725. 2) Rådsprot. i just. är. d. 18
Nov. 1725. 3) Af annan mening var möjligen Liewen, som fritog deltagarne

i Sicklasammankomsterna från allt ansvar. Strängast var Cronhjelm, som

ansåg, att desse borde dömas till 40 marks böter hvar. — Radspr. i just. är.
d. 19 Nov. 1725. 4) Så anfördes, att de i Sickla församlade personerna hade

»goda loford och slikt i enfaldighet och god mening tyckas hafva gjort».
Såsom en annan förmildrande omständighet, som tyder på, att man låtit
förordningarna. som aldrig torde hafva strängt tillämpats, sa när falla i glöm-

ska, anföres (af Gyllenborg), att de i Umeå hållna andaktsstunderna synas
hafva skett af okunnighet om förordningarna, «h v art, il 1 jag sa mycket mera
styrkes, som drs Excter själfva intet utan största svårighet kunnat få till
hands de i detta målet utkomna k. förordningar«. — Pr. d. 19 Nov. 1725.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free