- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
212

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förtjänta beröm ocli loförd, som han i lifstiden genom ett
troget och nitälskande förhållande uti dess herdeämbete sig
för-värfvat hafver». De, som anställt de ifrågavarande
konventik-larna i nämnda stad, skulle däremot, om ock icke någon skada
därigenom uppkommit, emedan de »gått för vida med Guds ords
predikan- förklaran- och utläggande», och på grund af de
oredor, som lätt kunde uppkomma, om en hvar, lärd och olärd,
finge fritt hålla allmänna samkväm till gudaktighetsöfning och
utlägga Guds ord, få en varning att »hädanefter k. m:ts nu
mera förnyade förordning om olofliga sammankomster
hörsam-ligen efterlefva, så framt de eljest vilja undgå det straff, som
utan försköning häruppå följa bör» 1). Liknande dom fälldes
äfven öfver deltagarne i sammankomsterna vid Sickla. Det
heter, att de »hvarken i Sickla eller annorstädes finnas haft en
sådan gudstjänst för händer, som emot den rena evangeliska
läran och trosbekännelsen strider», utan fastmer vid det med
dem anställda förhöret »med en kristlig beskedlighet kunnat uti
allt det, som trons rätta grund rörer, gifva riktiga och med
Guds ord enliga svar ifrån sig». Dock finner k. m:t de vid
därstädes församlade personerna »emot de om förbudna
sammankomster utgångna k. förordningar särdeles af 1713 och 1721 sig
verkligen hafva förbrutit». Dock vill k. m:t med en allvarsam
åtvarning för denna gång i nåder befria dem från straff* 2).

Då alltså, oaktadt åtvarningen af 1713 med dess närmare
förklaring af, hvilka sammankomster borde anses förbjudna,
samt 1721 års förnyade publikation, olika uppfattningar gjort
sig gällande rörande de utkomna förordningarnas innebörd,
ansåg rådet af behofvet påkalladt, att en ny förordning eller
rättare en ny förklaring promulgerades, i hvilken tydligen skulle
angifvas, hvilka sammankomster voro tillåtna3).
Ofverläggnin-garna härom pågingo samtidigt med de nämnda om de hållna
sammankomsterna. Då rådens vota i denna sak skulle afgifvas,
hade gr. Gyllenborg och Lagerberg att först yttra sina tankar.

b Waldenström, anf. arb. s. 49. 2) E. W. Bergman, anf. arb. s. 81 IT.

2) Det s. k. konventikelplakatet, som blef följden af rådets öfverläggningar,
får, som sagdt, närmast anses som en förklaring af redan befintliga
förordningar. Det framhållos nämligen i rådet, att dot.ta oj ägde befogenhet att
lagstifta. Gyllenborg säger, att det här oj är »qitccslio de facienda lege».
Den utkomna förordningen kallas också k. m:ts förnyade plakat och förbud

ang. de olofliga sammankomster etc.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0225.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free