- Project Runeberg -  Religionstvång och religionsfrihet i Sverige 1686-1782. Bidrag till den svenska religionslagstiftningens historia /
215

(1896) [MARC] Author: Herman Levin
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kända och okända, fa eller flera skola liatva frihet sig att samla
och tillhopa komma allt under förevändning att bruka sin andakt
och enkannerliga gudstjänst, den där med de vanliga sön- och
helgdagars texters predikande och utläggande, böners och nya
bönesätts förklarande finnes på åtskilliga ställen vara förrättad» ’).

Af ofvanstående redogörelse dels för konventikelplakatets
innehåll, dels för de förhandlingar i rådet, som ledde till denna
nya förordnings publicerande, framgår, att vi ej våga instämma
med de författare, som anse, att det föreliggande plakatet är
ett om ock ringa framsteg på toleransens väg. Malmström2)
grundar denna uppfattning på uttrycket kända och okända ,
som förekommer i beskrifningen på förbjuden sammankomst.
Enligt denna mening skulle det egentliga kännetecknet på
otill-låten konventikel vara, att de församlade voro »kända och
okända», och i följd häraf skulle »ett slutet sällskap af vänner
och bekanta, om också ej tillhörande samma familj», ej kunna
anses som en konventikel. Denna uppfattning synes emellertid
stå i strid mot hvad som i plakatet förut ängifvits såsom
tilllätet, nämligen endast den mest begränsade husandakt.
Malmström anmärker visserligen, att friheten för vänner och bekanta
att hålla gemensam andakt uttryckligen under vissa villkor
till-låtes i rådets resolution af d. 19 Nov. 1725. Det är sant, men
såsom vi skola se, är det ej blott en tillfällighet eller blunder,
att förordningen i detta afseende ej öfverensstämmer med den
ursprungligen fattade resolutionen, utan ändringen är med flit
vidtagen3). Hvad som enligt vår uppfattning konstituerar en
i konventikelplakatet förbjuden sammankomst, är, att de
närvarande församlats »allt under förevändning att bruka sin andakt

’) I öfverensstämmelse med hvad Lagerberg föreslagit, uppmanades
prästerna till de förutnämnda husförhören. Det synes oss ej vara fullt
riktigt, när Malmström i sin uppsats om konventikelplakatets uppkomst <C. Ct.
Malmström, Smärre skrifter rörande 1700-talets historia, s. 152) säger, att
prästerna uppmanas »att taga konventiklarna i sin ogen liand". Dessa
prästernas husbesök afsågo näml. egentl. oj att hålla andaktsstunder, utan voro
af-sedda till församlingsmedlemmarnas undervisning i katekesen. I själfva
verket ville man ej ens veta af konventildar. som leddes af präster. 2) Anf
arb. s. 154. 3) Emot att enl. denna uppfattning särskildt framhålla det

nämnda uttrycket har man invändt (Gr. Xlroome, 1 ramställning af svenska
lagstiftningen ang. statsreligion och religionsfrihet, s. 124), att med samma
rätt kan man betona t. ox. »mankön och kvinnkön», så att sammankomster,
som endast bestodo af män eller endast af kvinnor, opåtalt kunde hållas.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Feb 8 11:14:00 2017 (www-data) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/lhrelig/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free